another step away

Hur fick Spotify tillgång till all musik de har? Då menar jag den musiken de har licens till, inte den som försvinner lite då och då, som princip är lika olaglig som en upphovsrättsskyddad fil som spridits via en torrentsida. Jo, Spotifys ägare har nämligen sålt nästan en femtedel av företaget till olika skivbolag. Där Sony BMG är bolaget med störst andel, sex procent.

För 18 procent fick skivbolagen ge ungefär 100 000 kronor. Rätt billigt för ett företag värderat till närmare 1.8 miljarder kronor va?

Vad innebär då allt detta kanske ni undrar. När jag först läste om det befarade jag att artisterna inte fick ta del av pengarna, det var så ett par rykten lät i alla fall. Nu säger Magnus Uggla till Aftonbladet att han tar bort sin musik på grund av att hans skivbolag Sony BMG för att han får för lite ersättning. De skivbolag som fick köpa andelar i Spotify gav i stort sett bort upphovsmännens rättigheter till Spotify. Att nu Magnus Uggla tar bort sin musik kan väl inte ses som någon större förlust men tyvärr har även Bob Dylan nyligen tagit bort sin musik och om detta inte ska fortsätta är det nog tid för skivbolagen att ge mer ersättning till artisterna.

Det går med andra ord fortfarande använda de långt mer välsorterade torrentsidorna utan att behöva ha skuldkänslor.

because you're worth it

Räcker det inte med att få "You wouldn't steal a car. [...] Downloading is stealing." när man köpt eller hyrt en DVD-film? För att inte tala om alla filmtrailers man måste hoppa över. Idag läste jag i DN att några personer på skivbolaget Def Jam (Kanye West, Bon Jovi, Rihanna) fått snilleblixten att sälja reklamplatser i CD-häftet. Självklart på grund av att CD-skivan inte ger lika stora intäkter som den en gång gjorde. Tråkigt att skivbranschen aldrig lär sig utan gång på gång ger fingret åt konsumenterna. Hur lång tid dröjer det tills vi får reklamavbrott på CD-skivan precis som i Spotify? Ska de trycka reklam på omslaget eller bara bifoga en liten reklamlapp för vinyler? De saknar trotts allt ganska ofta ett häfte.

Detta påhitt är bara ännu ett själ till piratkopiering. Jag bryr mig inte om reklam i något som man får tillgång till gratis, men att förstöra en produkt man betalt för med reklam för Bahamas turistbyrå är nästan lika lågt som filmbranschens anti-pirat-reklam till den stackaren som betalt för filmen.

way out west 2009

På torsdag smygstartar som vanligt Sveriges bästa festival Way out West med sitt klubbprogram. Jag köpte biljett redan i våras och även om jag har varit lite tveksam till festivalens line-up under vissa perioder så räcker det med att skumma igenom spelschemat för att se att Way out West har det bästa startfältet i år igen, trots att de saknar ett riktigt dragplåster som Neil Young eller Kanye West innebar föregående år.

Men som sagt på torsdag börjar det. Göteborgarna har redan börjat festa i och med sitt kulturkalas något jag inte ska delta i. För er som ska, kan jag rekommendera Junior Boys, de spelar klockan 22 i morgon (tisdag) på Kungstorget. Annars har arrangörerna planerat det så katastrofalt att det sevärda på Kulturkalaset är på torsdagen och krockar på så sett med Way out West:s klubbprogram. Hur som helst kommer jag med största sannolikhet gå till Parken på Vasagatan för att se Göteborgarna i Fontän på torsdagen. Som om inte det mystiska space-disco-pop-bandet vore nog bjuds man även på Skriet och St Vincent. Skriet är ett Stockholmsband som släpper sitt debutalbum i höst. Här kan man lyssna på Ben § Hjärtan. St Vincent som tidigare spelat ihop med Sufjan Stevens har släppt två kritikerrosade pop-album. Tror att det kan bli riktigt fina spelaningar alla tre.

Det enda egentliga alternativet på torsdagen är Kajskjul 8 där Joel Alme samt Broder Daniels Theodor Jensen spelar sitt nya soloprojekt. Där emellan ska även en "hemlig artist" spela. De känns dock lite tråkigare än Parkens artister och Joel Alme dyker upp ganska frekvent på festivaler och gjorde dessutom ingen övertygande spelning på Emmabodafestivalen, troligtvis kommer också Theodor Jensen att förekomma flitigt runt om i Sverige nästa år. Sen ska jag erkänna att artisterna Hajen, Lonely Dear och framförallt El Perro Del Mar i Annedalskyrkan är ganska intressanta. Men tyvärr är det 13-årsgräns och det säljs således inga förfriskningar.

Fredagen är på förhand den intensivaste dagen. Där ligger Bon Iver, Beirut, Grizzly Bear och Band of Horses i stort sett mitt på varandra. Man bör hur som helst hinna se ganska mycket från alla fyra med prioritet på den lågmält vackra stämman från Justin Veron i Bon Iver. När den hektiska inledningen är avklarad är det lite lugnare, Robyn eller Florence and the Machine finns att se innan Wilco kliver upp på Azalea-scenen. Country-pop-bandet från USA krockar med Markus Krunegårds band Laakso men jag kommer nog välja Wilco i och med att deras nya skiva är väldigt bra. Annars har jag inte lyssnat speciellt mycket på varken Laakso eller Wilco.

Efter det blir det riktigt intensivt igen. Fem band på fyra timmar. Av dessa fem blir Glasvegas bortprioriterade direkt. Antony & the Jonhsons tillsammans med Göteborgs Symfoniker måste jag i alla fall se lite grann av, det kommer vara storslaget. Efter det är nästa stora band Röyksopp som spelar i tältet. Den norska electroduon kommer med all sannolikhet att gästas av Robyn och Karin Dreijer Andersson. Det kommer blir trångt och svettigt. Strax efter Röyksopp spelar dagens stängningsakt Arctic Monkeys och samtidigt spelar Fever Ray. Brittisk rock eller svensk visuell mystik-pop signerad The Knife? Jag har inte bestämt mig än, kanske hinner man lite av båda.

Klubbkvällen på fredagen är väldigt tunn, finns väl egentligen två namn som intresserar mig, Echo and the Bunneymen samt Andrew Bird. Tror inte jag hamnar på någon av dem dock utan jag går dit sällskapet tar mig.

Lördagen blir lite lugnare. Tyvärr har ett par av de mest sevärda fått dåliga tider. Till exempel så spelar Patrick Wolf redan klockan ett. Hur som helst måste jag se denne britt. Undra vilken hårfärg han har nu? Efter det spelar [ingenting], som jag talade om lite i förra posten, här. Det positiva är att de båda spelar på tält-scenen, vilket innebär att det förhoppningsvis är lite mörkare. Det gör däremot inte Vampire Weekend, de spelar på festivalens största scen strax innan klockan fyra. Vi får hoppas att de inte är några riktiga vampyrer, då solljus inte är deras grej. Hur som helst blir det nog en trevlig tillställning. Tråkigt nog krockar Vampire Weekend med Olle Ljungström som i våras turnerade i rullstol efter att ha brutit benen.

Efter det har vi ännu en krock, antingen ser man det tunga hip-hop-namnet NAS eller Florence Valentin igen. De sistnämnda var riktigt bra på Emmabodafesitvalen men efter att ha sett dem två gånger nu så kanske det är roligare med NAS. Vi får se.

Lördagen fortsätter med tunga namn i form av Basement Jaxx, som jag inte är riktigt vän med än. Det är alltså ingen hög prioritet på dem. Men det är My Bloody Valentine, shoegaze-gudarna från Irland som inte släppt en skiva efter Loveless 1991. Tunga gitarrmattor och kittlande oljud på absolut högsta volym. Glöm inte öronpropparna hemma!

Avslutar Way Out West gör sedan den söta britten Lily Allen. Med två bra album i bagaget hoppas jag det håller även live. Sedan blir det första bästa spårvagn till Trägår'n där de experimentella New York-borna (inte Animal Collective utan) Gang Gang Dance och framförallt shoegaze-punkarna Deerhunter spelar. Utöver det spelar även Let's Wrestle på Trägår'n.

Här finns ett detaljerat spelschema.

man måste vara fattig för att vara rik

För en vecka sedan damp ett nyhetsbrev från etiketten Labrador ned i min E-brevlåda. Där berättade de att [ingenting]:s nya album fått ett namn, Tomhet, idel tomhet och att det ska släppas 9:de september. Men framförallt så innehöll brevet den första singeln, Halleluja! helt gratis och den är verkligen helt sjukt bra.

När även vocalisten Christpher Sander tidigare i år släppte ett väldigt bra soloalbum här förväntningarna på [ingenting]:s tredje fullängdare höga. Enda chansen i år att se bandet är på Way out West nästa vecka, räkna med mig i publiken.

Ladda ned Halleluja! från Labrador här. (Högerklicka, spara som)

så var det: emmabodafesitvalen

Bandet avklippt, rakad första gången på en vecka, nyduschad och återhämtad sömn. Hygienen börjar återställas till en normal nivå. Myggbetten är kvar och god nyttig näringsrik mat behövs fortfarande. Men nu är man i alla fall tillbaka efter fyra intensiva dagar på Emmabodafestivalen.

Festivalen infriade alla förväntningar, vårt camp var väldigt trevligt och hotades med klippta band redan första kvällen då vakten tyckte att våra tårtljus kunde resultera i MORDBRAND. Det enda som blev av det var ett episkt minne i bagaget. Det första riktiga ösregnet kom under Skansros gig på torsdagen men det gjorde ingenting, för efter en medioker inledning förvandlades det till en fantastisk spelning.

Lite senare på kvällen intog Thomas Öberg, iklädd vita damhandskar och en svart mask tillsammans med sitt band bob hund Ängen. Vi hade för avsikt att stå lite längre bak, men även där blev det ett enormt tryck. Mitt sällskap lämnade tumultet medan jag hoppandes och dansandes tog mig nästan ända fram, hade inte staketen skyddads av vakter hade publiken troligtvis rivit hela scenen. Detta var festivalens absoluta klimax. Hur ett band kan skapa ett sådan massivt tryck och glädje kan jag inte förstå.

Den andra dagen inleddes med en felsjungandes Joel Alme. Allt som allt var det en fin spelning men det saknades något som skulle göra den minnesvärd. Istället väntade vi på Florence Valentin, de la ribban på världsrekordsförsök på en gång när de öppnade med deras Spring Ricco. En röd Sovjet-flagga vajade bland publiken och bandet uttryckte gång på gång sitt missnöje med allians-regeringen utan att riktigt motivera varför. Hur som helst överraskade de med en av festivalens bästa spelningar.

Lördagen erbjud det tunnaste utbudet. Tyvärr missade jag Nordpolen, som verkligen verkar ha stått för den sämsta spelningen på hela festivalen. En skyllt sägs ha sagt "Bra intervju, fittnylle", hade helt klart varit värt att se. Det första bandet jag såg var istället Fontän, jag hade höga förväntningar och bandet var riktigt bra live men publiken uteblev tyvärr. Jag funderar på att se dem igen på Way Out West, då det säkerligen blir lite mer intimt. Efter klockan elva gick The Pains of Being Pure at Heart ut på Skogs-scenen. Noisepop-bandet med rötterna i den tidiga 90-tals indiemusiken gjorde kanske den mest högljudda spelningen och det var inte alls dåligt utan kändes bara lite slätstruken.

the secret of monkey island

Äntligen har jag klarat det mest långsökta spel jag någonsin spelat igenom, The Secret of Monkey Island. I detta peka-och-klicka-spel gestaltar du ynglingen Guybrush Threepwood vars stora dröm är att bli en pirat. Under tiden du spenderar för att bevisa din talang för piratyrket, där svärdsfäktning, tjuveri och skattjakt blir du snart kär i öns guvunör Elaine Marley. Det dröjer inte länge innan hon kidnappas av den ondskefulla LeChuck.

Spelet är fullt av humor och i svärdsduellerna handlar det inte om att kunna svinga sitt svärd bäst utan att förolämpa motståndaren på bästa sätt. Man möter kannibaler som gett upp kött för att det innehåller för mycket kolesterol, en båtförsäljare som verkligen är stereotypernas stereotyp och flera andra mer eller mindre underhållande karaktärer. Måste spelas!

inför: emmabodafestivalen del tre

Sista delen av tre, de två andra finns här och här. Lördagen bjuder på två absoluta måsten. Fontän är första. Ett svenskt band som trotts att det inte är släppt än gjort ett av årets absolut bästa album, Winterhwila. Som om inte det vore nog så ska de vara jävligt bra live. Det andra bandet är The Pains of Being Pure at Heart, noisepop-bandet har rest ända från New York City. Deras självbetitlade album är även det ett av årets bästa album. Vilket av albumen som är bäst visar sig mot årets slut då jag publicerar min årliga topplista.

Utöver de två finns ett par till halv-intressanta. Franke, som jag såg på klubb tidigare i år. Tyvärr så var giget lite "snäll", jag ville ha mer oväsen och aggressivitet. Nu spelar de dessutom mitt under dagen, vilket förstör deras stil än mer. Nordpolen och Familjen spelar också, båda kan vara roliga att se. Det skulle kanske vara kul att se Avner också, eller ja det skulle vara jävligt roligt. Gul och bra liksom.

my two pennies worth

Det har pratats om att bygga en höghastighetsjärnväg längs med E4:an bland flera politiker. Det är ett jättebra förslag då det verkligen behövs. Genom att bygga längs med en redan tungt trafikerad väg förstör man mindre natur och man bygger till ett lägre pris. Idag läste jag en replik där man istället ville bygga el-vägar. De ville alltså att man skulle sätta upp ett elnät över vägbanan så att den tunga trafiken, som lastbilar och bussar kan använda sig av.

Den första bilden jag fick var en sliten gammal nedgången öststat-stad med sina trådbussar. Visst kan det vara charmigt men det känns varken rätt i tiden eller Sverige som de ville få det till. Kanske passar bra ihop med de gamla Inter City-tågen. Det första förslaget är långt mycket bättre, då även persontrafiken kan minska. Utöver nya höghastighetsbanor tycker jag det är hög tid att ersätta de tidigare nämnda Inter City-tågen, det är inget attraktivt färdmedel. Speciellt inte en varm sommardag då det saknas bra AC. Om vi ska få ned trafiken och miljöutsläppen (som är 00-talets mode) behöver vi fräscha kollektiva alternativ. Inter City-tåg duger inte. Ersätt dem med X2000 och bygg höghastighetståg.

inför: emmabodafestivalen del två

Förhoppningsvis vaknar man utan någon värre bakfylla, annars får man råda bot på det med en ordentlig återställare. Fredagen har egentligen bara tre artister att erbjuda. Först ut är Joel Alme som stod för ett av förra årets bästa album och som jag länge velat se. Tråkigt nog har han nog inte med sig någon orkester som skulle kunna backa upp honom med stråkar, men man kan alltid hoppas.

Direkt efter Joel Alme spelar Florence Valentin, ett band som släppt sin tredje fullängdare Spring Ricco tidigare i år. Jag såg dem redan på första Way Out West 2007 och de var som bäst mediokra då. Detta är alltså ingen prioriterad spelning men kan ändå vara kul att höra det nya materialet live, jag tror även att de gör sig bättre ifrån sig nu med bredare bagage.

Lite senare men fortfarande tidigt på kvällen spelar Laaksos frontman Markus Krunegård. Han är aktuell med två skivsläpp i höst och har redan ett par hits. Utöver det ska jag nog se Aeroplane och troligtvis dansa långt in på småtimmarna till Simian Mobile Discos DJ-set.

Del ett.

apollo 11

Konspirationerna hänger fortfarande kvar, vissa påstår fortfarande att månlandningen var ett propaganda för att hålla USA på samma nivå som Sovjetunionen under Kalla Kriget. Då man inte får glömma att Sovjetunionen länge ledde "rymdkapprustningen". Idag är det hur som helst 40 år sedan det skedde.