guy walks in to an advertising agency

Spoilervarning för Mad Men

unsolved mysteries

Roger Federer

Jag har just bevittnat semifinalen i US Open mellan min favorit Roger Federer och Novak Djokovic. Och vilken match det var! Det bjöds på otroliga bollar från båda två, en där Djokovic räddar fyra, fem bollar på volley för att tillslut tvingas ge upp genom att vända ryggen till. Matchen skulle Federer vinna med siffrorna 7-6, 7-5, 7-5 där matchen näst sista boll fick mig att slå hakan i skrivbordet. Djokovic slår en till synes utmärkt lobb men Federer hinner upp den och slår bollen mellan sina egna ben, träffen blir perfekt och den smiter kliniskt in i Djokovic ena hörn. Jag har sett Federer göra sådana slag förut men ingen har varit lika snygg som denna. Nu väntar Del Potro i finalen. Go Fedex!

unforgettable

tack

man måste vara fattig för att vara rik

För en vecka sedan damp ett nyhetsbrev från etiketten Labrador ned i min E-brevlåda. Där berättade de att [ingenting]:s nya album fått ett namn, Tomhet, idel tomhet och att det ska släppas 9:de september. Men framförallt så innehöll brevet den första singeln, Halleluja! helt gratis och den är verkligen helt sjukt bra.

När även vocalisten Christpher Sander tidigare i år släppte ett väldigt bra soloalbum här förväntningarna på [ingenting]:s tredje fullängdare höga. Enda chansen i år att se bandet är på Way out West nästa vecka, räkna med mig i publiken.

Ladda ned Halleluja! från Labrador här. (Högerklicka, spara som)

5–7, 7–6, 7–6, 3-6, 16–14

infernal affairs

Idag såg jag den tredje och avslutande delen av Infernal Affairs och det måste vara den bästa trilogin jag sett. Trilogins centralfigurer heter Yan och Ming, de är båda infiltratörer. Yans arbetsgivare är Hong Kong-polisen medan Ming arbetar för Triaderna. När en knarkuppgörelse går snett upptäcker båda sidorna att de har en mullvad bland sig och de båda får i uppdrag att hitta varandra. Storyn är tät och vändningarna många. Slutet får en att undra över vem som var god och vem som var ond eller var de båda likadana?

Del två når inte riktigt upp till del ett, denna delen utspelar sig före första filmen och man får följa när de infiltrerar de olika sidorna. Man får även reda på hur Triadbossen Sam får makten. Delen stärker verkligen relationerna till filmens karaktärer.

Den avslutande delen utspelar sig efter och delviss parallellt med del ett. Denna delen är nästan lika bra som första. Med många tillbaka blickar och drömmar gäller det att hålla sig ganska fokuserad igenom hela filmen och utan att avslöja för mycket slutar filmen i en tvär vändning, precis när man trodde att man hade allting klart för sig. Allting känns omvänt men ändå solklart. Tillsammans bär alla delarna upp varandra och tillför historien något bra.

if you want to be free, be free

Häromdagen gled jag ned i min röda soffa, bredvid mig hade jag det sista av min Häagen-Dazs-glass och en kopp kaffe, på TVn hade första scenen i Harold and Maude precis rullat igång. En ung välklädd kille går ned för en trappa, Don't Be Shy spelas på vinylspelaren, han tänder ett par ljus och när musiken tystnar hänger han i en snara. Harold har precis begått filmens första självmord.

Att begå självmord inför sin mor är en hobby han haft sedan, han efter en explosion i skolans NO-sal förklarats död. Han är depressiv och gillar att gå på begravningar. Hans mor vill att Harold ska gå med i armén eller gifta sig, hon skickar honom mellan psykologen och hans morbror.

På en begravning träffar han Maude, hon är en pigg 80-åring som "lånar" bilar. befriar träd och jävlas med polisen. Det är nu filmen tar fart. Harold och Maude blir snabbt goda vänner och även lite mer än bara vänner. Detta är kanske (troligtvis) världens bästa feel-good-film och att Cat Stevens står för musiken gör den inte sämre. Köp den! Se den!

(Hittade ingen trailer som gjorde filmen rättvisa)