district 9

I över tjugo år har utomjordingar levt instängda i slumområdet District 9 i Johannesburg, Sydafrika. Slumområdet kan liknas vid kåkstäderna runt om Rio de Janeiro och levnadssituationen är hård. Utomjordingarna vill återvända till sitt moderskepp som svävar över staden för att kunna återvända hem men människorna och vapentillverkaren och säkerhetsföretaget MNU förhindrar det. Istället gör man oetiska experiment för få tillgång till deras avancerade vapentechnologi.

Efter 28 år beslutas det att utomjordningarna, eller räckor som nedsättande kallas ska avvisas från District 9 till ett koncentrationsläger kallat District 10. Operationen ska ledas av MNU-anställde Wikus van de Merwe.

Ur ett dokumentärt perspektiv får man se hur kommandosoldaterna går från skjul till skjul och trakasserar utomjordningarna. Det hela känns väldigt politiskt laddat och människan framställs som elak. Snart hittar van de Merwe ett främmande föremål, det visar sig vara utomjordiskt biokemisk vätska och han råkar få det över sig. Han börjar må illa och en mutation påbörjas. Snart tvingas han själv fly in till District 9.

Filmen, som är baserad på kortfilmen Alive in Joburg är väldigt rå och smutsig väcker tankar kring kulturkrockar och invandring. Samtidigt känns konceptet väldigt fräscht och intressant. Absolut en av de bästa actionfilmer jag har sett i år.

paint a vulgar picture

Idag skriver Aftonbladet om att biograferna ska "räddas" genom 3D. Frågorna är då, varför skulle biograferna behöva räddas? Vem vill behöva sitta med ett par urlögliga 3D-glasögon? Det är sedan tidigare känt att biografer inte påverkas nämnvärt av den ökande piratkopieringen, inte negativt i alla fall. 2008 noterades ett nytt rekord för SF och i somras slog Bergakungen besöksrekord i Göteborg. Räddas var det?

3D-glasögonen då? Nej de är verkligen inte snygga och ser inte ett dugg bekväma ut. Klarar inte filmen av att greppa tittaren utan att använda 3D så är det helt enkelt inte en tillräckligt bra film. Dessutom funkar det bara på bio. Helt enkelt en återupplivad gimmick.

voddler: filmens spotify

Spotify har, som ni vet slagit ganska stort i Sverige och många har frågat efter en liknande filmtjänst som komplement till Spotifys musiktjänst. Nu har svenskutvecklade Voddler tänkt att ändra på det. Detta är i och för sig inget nytt då det finns massvis med tjänster som erbjuder samma sak, lagligt samt mindre lagligt. Både de lagliga och de i gråzonen har vissa problem, de lagliga fungerar främst i USA (förutom SF Anytime och liknande som knappt fungerar vart du än bor) och de som ligger i gråzonen ger inga pengar till upphovsmännen, även om jag tror de är lagliga att använda (inte lagliga att driva).

Nu är som sagt Voddler här för att ändra på det. Visionen är att det ska finnas tre olika abonnemang; en reklamfinansierad version, precis som grundabonnemanget i Spotify, ett månadsabonnemang där man får titta fritt och det sista alternativet där man betalar per film. Med det sistnämnda alternativet är det tänkt att filmerna ska premiärvisas samtidigt som de går upp på bio.

Det hela verkar väldigt lovande men självklart undrar man ett par saker. Vilken kvalitet kommer erbjudas? Kommer man kunna välja kvalitet beroende på vilken uppkoppling man för tillfälligt har? HD?

Hur ska det reklamfinansierade abonnemanget fungera? Kommer man se reklamen innan filmen precis som man gör på bio? Jag kan tänka mig att det inte är speciellt populärt med reklampauser a la TV4. Hur kommer utbudet vara? Spotifys är med min musiksmak under all kritik. Samt det kanske viktigaste för mig, kommer det senaste avsnittet av TV-serier finnas dagen efter de har sänds i amerikansk TV?

I höst bör vi få svar då Voddler är tänkt att släppas till Windows, OSX samt Linux. Redan nu är en betaversion öppnad. Bredbandsbolagets kunder har fått förtur och kan anmäla sig här. Vi som inte får vårt bredband levererat av dem kan anmäla oss på Voddlers hemsida, här. Men räkna med att få vänta ett tag.

Uppdaterat: Den 8 juli

Nu har det läckt lite bilder från tjänsten och det man fick se såg bra ut. Det nämns också att det finns tusen filmer tillgängliga och i bra kvalitet (720p). Låter lovande!

infernal affairs

Idag såg jag den tredje och avslutande delen av Infernal Affairs och det måste vara den bästa trilogin jag sett. Trilogins centralfigurer heter Yan och Ming, de är båda infiltratörer. Yans arbetsgivare är Hong Kong-polisen medan Ming arbetar för Triaderna. När en knarkuppgörelse går snett upptäcker båda sidorna att de har en mullvad bland sig och de båda får i uppdrag att hitta varandra. Storyn är tät och vändningarna många. Slutet får en att undra över vem som var god och vem som var ond eller var de båda likadana?

Del två når inte riktigt upp till del ett, denna delen utspelar sig före första filmen och man får följa när de infiltrerar de olika sidorna. Man får även reda på hur Triadbossen Sam får makten. Delen stärker verkligen relationerna till filmens karaktärer.

Den avslutande delen utspelar sig efter och delviss parallellt med del ett. Denna delen är nästan lika bra som första. Med många tillbaka blickar och drömmar gäller det att hålla sig ganska fokuserad igenom hela filmen och utan att avslöja för mycket slutar filmen i en tvär vändning, precis när man trodde att man hade allting klart för sig. Allting känns omvänt men ändå solklart. Tillsammans bär alla delarna upp varandra och tillför historien något bra.

if you want to be free, be free

Häromdagen gled jag ned i min röda soffa, bredvid mig hade jag det sista av min Häagen-Dazs-glass och en kopp kaffe, på TVn hade första scenen i Harold and Maude precis rullat igång. En ung välklädd kille går ned för en trappa, Don't Be Shy spelas på vinylspelaren, han tänder ett par ljus och när musiken tystnar hänger han i en snara. Harold har precis begått filmens första självmord.

Att begå självmord inför sin mor är en hobby han haft sedan, han efter en explosion i skolans NO-sal förklarats död. Han är depressiv och gillar att gå på begravningar. Hans mor vill att Harold ska gå med i armén eller gifta sig, hon skickar honom mellan psykologen och hans morbror.

På en begravning träffar han Maude, hon är en pigg 80-åring som "lånar" bilar. befriar träd och jävlas med polisen. Det är nu filmen tar fart. Harold och Maude blir snabbt goda vänner och även lite mer än bara vänner. Detta är kanske (troligtvis) världens bästa feel-good-film och att Cat Stevens står för musiken gör den inte sämre. Köp den! Se den!

(Hittade ingen trailer som gjorde filmen rättvisa)

rough trade

Idag såg jag en dokumentärfilm om Rough Trade, kanske viktigaste indiebolaget som finns inom musikbranschen. Filmen heter Do it Yourself: The Story of Rough Trade, tyvärr har jag inte hittat någon trailer på Youtube och inte heller verkar den finnas med på IMDB. Den verkar alltså vara ganska obskyr.

Rough Trade började som en skivaffär i London samtidigt som punken fick fäste i landet. Man hjälpte gärna nya oetablerade band att få trycka upp singlar och senare även att distribuera indiemusiken runt om i Storbritannien. Rough Trade växte till ett skivbolag. Av principskäl hölls kontrakten med banden väldigt simpla och båda parter kunde säga upp det när de vill, vilket ledde till att många band gick vidare till de stora bolagen utan att Rough Trade tjänat några större summor. Hur det hela växte sig do it yourself-andan fram.

Rough Trade gav snabbt The Smiths en karriär och på senare tid upptäcktes The Strokes som nu också ges ut av bolaget. Nu är kontrakten lite mer komplexa men principerna från förr att det ska vara enkelt och att inte artisten ska stressas eller tvingas att göra något lever vidare. Musiken är viktigare än pengarna. Alla som är intresserade av musik och i synerhet alternativ musik bör se den här filmen.

miroir noir

Idag damp världens snyggast förpackade DVD ner i min brevlåda.



Dessutom anlände äntligen Frankes Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster (den ytterst limiterade vinylutgåvan så klart) och eftersom skivbolaget Luxury är så snälla följde Skansros singel med (halva har jag delat med mig av här), det innebär att jag har dubbletter. Singeln bortskänkes alltså!

hoppas på revolution

"Piratkopieringen är ett hot mot nya, oetablerade filmare och artister. Det säger Arn-skådespelaren Joakim Nätterqvist och välkomnar därför Ipred-lagen." - skriver Aftonbladet (i en artikel som visade sig vara några månader gammal, men jag kan inte motstå att publicera detta).

Jag förstår inte hans resonemang, jag hade köpt det om ord som "nya" och "oetablerade" hade bytts ut mot deras raka motsatser. För i och med IPRED får nya, oetablerade filmare och artister inte alls samma möjligheter att marknadsföra sig på.

För inte heller är det riktigt lagligt att släppa sitt material gratis på internet. Detta är inte på grund av IPRED utan tack vare Stim ("Stim bevakar de ekonomiska rättigheterna åt svenska och utländska kompositörer, bearbetare, textförfattare och deras förlag. När deras musik framförs offentligt eller spelas in tar Stim betalt för detta och fördelar sedan pengarna mellan dem som äger rättigheterna till musiken.")

Nu kanske ni tycker att Stim verkar vara jättebra för en artist och det är de till en viss del. Men, när en artist vill trycka upp en skiva kräver tryckeriet (kanske går att kringgå om man trycker utomlands, vilket Sverige som helhet förlorar på) ett intyg från Stim/Ncb som bevisar att upphovsmannen gått med där.

När man väl har gått med i Stim förlorar du en del av rättigheterna till dina egna verk. I detta fallet var det en oetablerad musiker som hade för avsikt att trycka upp en CD-skiva och samtidigt ha låtarna fritt nedladdningsbara på sin egna hemsida. Det sätter Stim stopp för, är du medlem där får du inte längre göra vad du vill med din musik, med andra ord får du inte sprida den gratis även om du vill.

Varför inte låta artisten sprida sin musik fritt och samtidigt ge upphovsmannen rätt att trycka en CD och få "radiopengar" med mera?

Musikindustrin är död och upphovsrätten är föråldrad. Regler och licenser som sätter käppar i hjulen för såväl artister som konsumenter. Jag hoppas på revolution.

who needs reasons when you've got heroin?

Boy A

Jack har precis avtjänat ett fängelsestraff för ett hemskt brott han begick som ung. Han ska nu med en ny identitet starta ett nytt normalt liv. Jack får hjälp av sin kontaktman Terry och får jobb på en budfirma.

Jack är nu i tjugoårsåldern och filmen berättar känslosamt hur han tar de första stapplande stegen till tillit, första fyllan och när han förlorar oskulden. Under tiden får man se hur hans barndom kantades av utanförskap och hur det ledde till att han fick spendera en stor del av livet i fängelse.

En helt vanlig dag på jobbet hittar Jack och hans kollega Chris en bil som har råkat ut för en olycka. Föraren har omkommit men de lyckas rädda en liten flicka och de blir till hjältar. Något som förändrar Jacks liv.

Boy A är till en början fylld av hopp och förväntan men det byts senare ut mot hemskare kapitel. Slutet är oerhört känslosamt. Filmen har väldigt fint foto och klockrent skådespeleri. Helt klart en av de absolut bästa filmerna förra året och en av mina favoritfilmer. Se den!