paint a vulgar picture

Idag skriver Aftonbladet om att biograferna ska "räddas" genom 3D. Frågorna är då, varför skulle biograferna behöva räddas? Vem vill behöva sitta med ett par urlögliga 3D-glasögon? Det är sedan tidigare känt att biografer inte påverkas nämnvärt av den ökande piratkopieringen, inte negativt i alla fall. 2008 noterades ett nytt rekord för SF och i somras slog Bergakungen besöksrekord i Göteborg. Räddas var det?

3D-glasögonen då? Nej de är verkligen inte snygga och ser inte ett dugg bekväma ut. Klarar inte filmen av att greppa tittaren utan att använda 3D så är det helt enkelt inte en tillräckligt bra film. Dessutom funkar det bara på bio. Helt enkelt en återupplivad gimmick.

another step away

Hur fick Spotify tillgång till all musik de har? Då menar jag den musiken de har licens till, inte den som försvinner lite då och då, som princip är lika olaglig som en upphovsrättsskyddad fil som spridits via en torrentsida. Jo, Spotifys ägare har nämligen sålt nästan en femtedel av företaget till olika skivbolag. Där Sony BMG är bolaget med störst andel, sex procent.

För 18 procent fick skivbolagen ge ungefär 100 000 kronor. Rätt billigt för ett företag värderat till närmare 1.8 miljarder kronor va?

Vad innebär då allt detta kanske ni undrar. När jag först läste om det befarade jag att artisterna inte fick ta del av pengarna, det var så ett par rykten lät i alla fall. Nu säger Magnus Uggla till Aftonbladet att han tar bort sin musik på grund av att hans skivbolag Sony BMG för att han får för lite ersättning. De skivbolag som fick köpa andelar i Spotify gav i stort sett bort upphovsmännens rättigheter till Spotify. Att nu Magnus Uggla tar bort sin musik kan väl inte ses som någon större förlust men tyvärr har även Bob Dylan nyligen tagit bort sin musik och om detta inte ska fortsätta är det nog tid för skivbolagen att ge mer ersättning till artisterna.

Det går med andra ord fortfarande använda de långt mer välsorterade torrentsidorna utan att behöva ha skuldkänslor.

because you're worth it

Räcker det inte med att få "You wouldn't steal a car. [...] Downloading is stealing." när man köpt eller hyrt en DVD-film? För att inte tala om alla filmtrailers man måste hoppa över. Idag läste jag i DN att några personer på skivbolaget Def Jam (Kanye West, Bon Jovi, Rihanna) fått snilleblixten att sälja reklamplatser i CD-häftet. Självklart på grund av att CD-skivan inte ger lika stora intäkter som den en gång gjorde. Tråkigt att skivbranschen aldrig lär sig utan gång på gång ger fingret åt konsumenterna. Hur lång tid dröjer det tills vi får reklamavbrott på CD-skivan precis som i Spotify? Ska de trycka reklam på omslaget eller bara bifoga en liten reklamlapp för vinyler? De saknar trotts allt ganska ofta ett häfte.

Detta påhitt är bara ännu ett själ till piratkopiering. Jag bryr mig inte om reklam i något som man får tillgång till gratis, men att förstöra en produkt man betalt för med reklam för Bahamas turistbyrå är nästan lika lågt som filmbranschens anti-pirat-reklam till den stackaren som betalt för filmen.

diktatorinspirerat F1

Från invånare med parkeringsproblem hoppar vi rätt in i racingsportens allra finaste rum men med den pessimistiska inställning i behåll. Ni som dagligen gör varvet förbi Aftonbladets hemsida har säkert sett att allt inte står helt rätt till mellan FIA och några av F1-stallen. Det första man tänker på när man hör ordet F1 är Ferraris röda bil och ärkerivalen McLaren, eller hur? De är två av åtta stall (FOTA) som ännu inte är startklara inför nästa säsong. Tidigare har de hotat med att hoppa av och starta en alternativ serie om inte det tänkta budgettaket revs, vilket det efter många om och men gjorde. Att jämföra F1 med annan bilsport är som att jämföra Golf med Minigolf. F1 spelar i en egen liga, det ska kosta att utvecklas och att vara allra bäst.

Cirkusen är dock inte över och för många är söndagens heligaste sports framtid fortfarande osäker. Igår demonstrerade återigen FIA:s president Max Mosley sin intelligens när han förbjud FOTA-stallen att rösta om kommande säsongs regler något som fick stallen att lämna rummet och fortsätta planeringen av en alternativ serie. Max Mosleys förebilder lyser igenom och han verkar numera arbeta för att förstöra den mest prestigefyllda bilsporten.

håll er till gångbanan

Jag har för mig själv anmärkt på det förut; personalen på den lokala vårdcentralen måste vara ortens sämsta i momentet, parkera en bil. Jag ska säga direkt att jag inte är någon mästare på att parkera heller men när endast en av de sex bilarna på första raden mittemot mitt fönster står bra parkerad inser man genast vilken tur det är att det inte utförs några avancerade operationer här. Det är ingen parkeringsplats jag rekommenderar att parkera bilen på en vardag mellan 7-16. Här verkar man parkera efter behag och använder de vita markeringarna som centrala riktlinjer, inte heller lyckas de parkera rakt. De långa väntetiderna och regelbundna rökpauserna bör utesluta stress vid parkeringsmomentet.

Andra irritationsmoment är när folk parkerar på de olika huvudlederna som leder igenom orten, gärna i båda körriktningarna. Då undertecknad måste stanna eller sänka farten för att släppa förbi mötande trafik. Eller när de hindrar insvängande bilar från svänga in på en smal gata där redan en bil väntar på att svänga ut genom att bryta mot regeln om att man inte får parkera närmare än tio meter från korsningen.

utpressning och rättssäkerhet

Det är svårt att vara förbannad en fin dag som denna men jag blev riktigt ledsen när jag att läste på DN att förlagen vann i det första IPRED-fallet. Jag hade inte varit arg om det var polisen som hade fått ut IP-adressen men nu är det intresseorganisationer och det gillar jag inte. Detta innebär att de kan kräva personen bakom IP-adressen (som för övrigt inte är samma som personnummer som en del vill få det till) på en hel del pengar. Accepterar du inte den summan så får du bereda dig på en rättegång, där kostnaderna kan bli ännu högre. Rättssäkerhet eller hur?

Ett exempel på att de inte nöjer sig med kostnaden för det du laddat ned är det här fallet i USA. En låt som kostar nio kronor att ladda ned vill de nu istället ha tusen kronor för, även fast det enbart var för privat bruk och utan bevis för att det var just hon som låg bakom nedladdningen. Hon tog det till domstol, hon förlorade. För dessa 24 låtarna hon laddade ned fick hon betala nära femton miljoner kronor. Jag vill inte ha det så i Sverige.

what difference does it make?

Idag gav jag mig ut på den ganska raka riksväg 202 mot Mariestad. Jag hade en kallelse till arbetsförmedlingen. När jag väl parkerat korsar jag torget och sjunger Morrissey "But you know where you came from, you know where you're going and you know where you belong". Det ger mig ännu mer uppgivenhet än vad jag redan har, jag vet att den närmsta timmen kommer jag få spendera i ett rum, få ett par papper och se på när kontaktpersonen besöker några internetsidor som man redan känner till. Snälla, det var ett ungdomsmöte vi vet hur man använder en webbläsare och vi vet vad en sökmotor är.

När jag stiger in i mötessalen möts jag av ett par lågmälda "hej". Jag slår mig ned i närmsta stolen och en av arbetsförmedlingens anställda sätter på en live-dvd med U2. Ja det är faktiskt sant, min blick vände sig mot golvet och jag tänkte "herregud, va fan".

De börjar prata hur många jobb det erbjuds på deras hemsida och att man kan leta på hitta.se. Precis som vanligt. Jag hatar hela systemet, det är omständigt och missgynnar många, speciellt de yngre. Jag blev arbetslös i april och har betalt a-kassans avgifter men trotts det får jag inte någon ersättning förens jag fyller 20 (varför finns det ens en åldersgräns?). I mitten av juli kommer jag också ingå i arbetsförmedlingens jobbgaranti för unga som verkar ungefär lika meningslöst som allt annat. Igenom det kommer jag få en ersättning istället för a-kassan, som ska vara lika mycket som min a-kasseersättning. Varför har jag då betalt den dyra a-kasseavgiften?

Höjden av uppgivenhet kom när han visade hur vi skulle fylla i pappret och jag frågade om man kunde göra det via internet, varpå hans svar var nej, tekniken har inte kommit så långt. Så jag måste alltså åka in med ett papper som jag skrivit två datum på. Jag trodde det var år 2009 men tiden kanske går långsammare i arbetsförmedlingens lokaler.

Utöver det så får jag ersättning i ungefär två månader då jag bestämt att jag ska studera vidare på högskolan. Just nu känner jag att det kanske är lika bra att bara hoppa av hela jävla skiten, ersättningen kommer väl täcka de bensinpengar jag lagt ut för att komma dit med pappren.

Jag gick frågandes därifrån, jag undrade återigen varför de inte använder internet och e-post i större utsträckning. Jag köper att många äldre föredrar det traditionella brevformatet men säg en ungdom som inte har ett e-postkonto. Det skulle vara miljövänligare och framför allt spara alla inblandade parter tid.

en norsk, en svensk och keith richards

Tänk att recensioner kan skapa sådana rubriker. Markus Larsson har fått den norske vinnaren i Eurovision Song Contest att ilskna till. Anledningen? Alexander Rybaks nya skiva jämfördes med Smurfhits och han själv kallades för "fiolhob". I Norge mottogs skivan med öppna armar och toppbetyg delades ut. Jag har bara hört hans vinnarlåt, Fairytale och den är ungefär så bra som man förväntar sig att en vinnande låt i Europas mest smaklösa tävling ska vara, det vill säga en bra bit från toppbetyget.

Istället för att strunta i den subjektiva recensionen ger Rybak ifrån sig en rad uttalanden som verkligen visar att han är från Norge. I hans sagovärld är artisten och kritikerna ett lag. Så vackert, alla borde få toppbetyg, de spelar ju i samma lag och då ska man passa fina bollar till varandra. Rybak tror även att Markus Larsson får svårt att recensera några fler skivor. Men kan inte Keith Richards få honom sysslolös klarar nog inte heller den lille norske hoben (vad var det han hette?) av det.

hoppas på revolution

"Piratkopieringen är ett hot mot nya, oetablerade filmare och artister. Det säger Arn-skådespelaren Joakim Nätterqvist och välkomnar därför Ipred-lagen." - skriver Aftonbladet (i en artikel som visade sig vara några månader gammal, men jag kan inte motstå att publicera detta).

Jag förstår inte hans resonemang, jag hade köpt det om ord som "nya" och "oetablerade" hade bytts ut mot deras raka motsatser. För i och med IPRED får nya, oetablerade filmare och artister inte alls samma möjligheter att marknadsföra sig på.

För inte heller är det riktigt lagligt att släppa sitt material gratis på internet. Detta är inte på grund av IPRED utan tack vare Stim ("Stim bevakar de ekonomiska rättigheterna åt svenska och utländska kompositörer, bearbetare, textförfattare och deras förlag. När deras musik framförs offentligt eller spelas in tar Stim betalt för detta och fördelar sedan pengarna mellan dem som äger rättigheterna till musiken.")

Nu kanske ni tycker att Stim verkar vara jättebra för en artist och det är de till en viss del. Men, när en artist vill trycka upp en skiva kräver tryckeriet (kanske går att kringgå om man trycker utomlands, vilket Sverige som helhet förlorar på) ett intyg från Stim/Ncb som bevisar att upphovsmannen gått med där.

När man väl har gått med i Stim förlorar du en del av rättigheterna till dina egna verk. I detta fallet var det en oetablerad musiker som hade för avsikt att trycka upp en CD-skiva och samtidigt ha låtarna fritt nedladdningsbara på sin egna hemsida. Det sätter Stim stopp för, är du medlem där får du inte längre göra vad du vill med din musik, med andra ord får du inte sprida den gratis även om du vill.

Varför inte låta artisten sprida sin musik fritt och samtidigt ge upphovsmannen rätt att trycka en CD och få "radiopengar" med mera?

Musikindustrin är död och upphovsrätten är föråldrad. Regler och licenser som sätter käppar i hjulen för såväl artister som konsumenter. Jag hoppas på revolution.