another crime scene getaway

Varför läser man egentligen Aftonbladet? Det är ju knappast för att få de mest välskrivna nyheterna helt neutralt perspektiv. Skvallersektionen och reklamen har fått ta överhand över deras webbplats och det enda som är någorlunda givande att läsa är de rosa sidorna. Men så idag fick jag ovärderlig information av en nyhetsartikel, en man i franska Lyon stal en värdetransportbil från sitt jobb innehållandes €11,6 miljoner. Han söks nu av polis och så här lyckas man enligt Aftonbladet att komma undan med 120Mkr.

• Blev en mönsteranställd under tio år.
• Bröt med flickvännen och familj.
• Började arbeta med oerfarna kollegor.
• Tömde sina konton.
• Fick med sig en andra nyckel till bilens säkerhetsskåp. Den skulle ha lämnats kvar på stationen.
• Övertygade kollegorna att gå in hos en kund.
• Stängde av sin mobiltelefon och värdetransportens gps.
• Bytte fordon.
• Försvann.

den transatlantiska plastmuggen

Tre genuint amerikanska grejer; stora bilar, skjutvapen och så den röda plastmuggen. Varje gång jag ser en bild på Facebook från en amerikans fest så finns den där. Varje gång jag ser en amerikansk collegefilm så finns den där. Gossip Girl, The OC, Dexter, Friday Night Lights, ja i varenda TV-serie! Googlar man på "college party" så får man se tjejer som klämmer varandras bröst och den röda plastmuggen. Höjer den stämningen på festen? Varför är den röd? Varför är den älskad? Är den älskad? Mest förbryllad är jag dock över att den tagit en lila skepnad på Wikipedia, troligtvis är artikeln skriven av en britt eller annan icke-amerikan. Upprinnelsen till detta är att min flickvän redan under sin andra dag i det transatlantiska landet stött på detta mystiska objekt.

diktatorinspirerat F1

Från invånare med parkeringsproblem hoppar vi rätt in i racingsportens allra finaste rum men med den pessimistiska inställning i behåll. Ni som dagligen gör varvet förbi Aftonbladets hemsida har säkert sett att allt inte står helt rätt till mellan FIA och några av F1-stallen. Det första man tänker på när man hör ordet F1 är Ferraris röda bil och ärkerivalen McLaren, eller hur? De är två av åtta stall (FOTA) som ännu inte är startklara inför nästa säsong. Tidigare har de hotat med att hoppa av och starta en alternativ serie om inte det tänkta budgettaket revs, vilket det efter många om och men gjorde. Att jämföra F1 med annan bilsport är som att jämföra Golf med Minigolf. F1 spelar i en egen liga, det ska kosta att utvecklas och att vara allra bäst.

Cirkusen är dock inte över och för många är söndagens heligaste sports framtid fortfarande osäker. Igår demonstrerade återigen FIA:s president Max Mosley sin intelligens när han förbjud FOTA-stallen att rösta om kommande säsongs regler något som fick stallen att lämna rummet och fortsätta planeringen av en alternativ serie. Max Mosleys förebilder lyser igenom och han verkar numera arbeta för att förstöra den mest prestigefyllda bilsporten.

håll er till gångbanan

Jag har för mig själv anmärkt på det förut; personalen på den lokala vårdcentralen måste vara ortens sämsta i momentet, parkera en bil. Jag ska säga direkt att jag inte är någon mästare på att parkera heller men när endast en av de sex bilarna på första raden mittemot mitt fönster står bra parkerad inser man genast vilken tur det är att det inte utförs några avancerade operationer här. Det är ingen parkeringsplats jag rekommenderar att parkera bilen på en vardag mellan 7-16. Här verkar man parkera efter behag och använder de vita markeringarna som centrala riktlinjer, inte heller lyckas de parkera rakt. De långa väntetiderna och regelbundna rökpauserna bör utesluta stress vid parkeringsmomentet.

Andra irritationsmoment är när folk parkerar på de olika huvudlederna som leder igenom orten, gärna i båda körriktningarna. Då undertecknad måste stanna eller sänka farten för att släppa förbi mötande trafik. Eller när de hindrar insvängande bilar från svänga in på en smal gata där redan en bil väntar på att svänga ut genom att bryta mot regeln om att man inte får parkera närmare än tio meter från korsningen.

kvitter om twitter

Det har minst sagt rått twitter-hysteri på internet ett tag nu. Twitter är kvällstidningarnas nya skvallorkällor och är gemene mans eller butik, företag och olika tjänsters informationsflöde. Du kan välja fritt vem eller vilka du vill följa och får sedan en lång lista av information under "home"-fliken som närmast kan liknas vid Facebooks statusuppdateringar. Varför jag använder eller rättare sagt varför jag har twitter är för att jag var tvungen att testa tjänsten. Även nu när jag testat kan jag fortfarande inte förstå dess syfte. Mickroblogg? Facebook utan bilder?

Jag har åtta personer som följer mig, det vill säga får mina "statusuppdateringar" fast jag vet endast vem en av dem faktiskt är. De övriga sju är spamm-användare, något jag inte kunnat skydda mig emot(?). Är inte hela tjänsten lite överflödig? Man kan väl inte neka till att det är ett ganska bra marknadsföringsforum för aktörer med försäljningssyften men behöver vi verkligen veta att kompisen käkar pizza på både Facebook och twitter? Det är i alla fall en ganska fin sida för ögat tillskillnad från Facebook.

Jag finns att följa här, under samma namn som bloggen. Räkna med att den uppdateras mer sällan än regelbundet.

20 years and runnin'

Ända sedan postens ankomst vid lunchtid har jag suttit och funderat på framtiden. Den gula elbilen hade lämnat ett brev ämnat för mig, det var inget tungt paket med musik som igår utan ett vanligt brev märkt International Business School.

Utlandsstudier verkar spännande och jag var inte sen med att besöka deras hemsida. Delvis inspirerad av det andra avsnittet, Home & Abroad av den gamla tv-serien Brideshead Revisited fattade jag snabbt tycke för en Italiensk skola. Den låg visserligen inte i Venedig, staden som avsnittet till stor del utspelar sig i utan i Florens. Inte nog med att staden verkar fantastiskt vacker så har skolan två utbildningar jag redan har funderat väldigt mycket att läsa i framtiden.

Nya alternativ dyker upp hela tiden. Det kommer tillslut bli en fråga om prioriteringar och ekonomiska beslut men hur som helst känns det som om det nu är tid att ta tag i den framtid jag så länge varit så bra på att skjuta upp.