Visar inlägg med etikett emmaboda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett emmaboda. Visa alla inlägg

måndag 3 augusti 2009

så var det: emmabodafesitvalen

Bandet avklippt, rakad första gången på en vecka, nyduschad och återhämtad sömn. Hygienen börjar återställas till en normal nivå. Myggbetten är kvar och god nyttig näringsrik mat behövs fortfarande. Men nu är man i alla fall tillbaka efter fyra intensiva dagar på Emmabodafestivalen.

Festivalen infriade alla förväntningar, vårt camp var väldigt trevligt och hotades med klippta band redan första kvällen då vakten tyckte att våra tårtljus kunde resultera i MORDBRAND. Det enda som blev av det var ett episkt minne i bagaget. Det första riktiga ösregnet kom under Skansros gig på torsdagen men det gjorde ingenting, för efter en medioker inledning förvandlades det till en fantastisk spelning.

Lite senare på kvällen intog Thomas Öberg, iklädd vita damhandskar och en svart mask tillsammans med sitt band bob hund Ängen. Vi hade för avsikt att stå lite längre bak, men även där blev det ett enormt tryck. Mitt sällskap lämnade tumultet medan jag hoppandes och dansandes tog mig nästan ända fram, hade inte staketen skyddads av vakter hade publiken troligtvis rivit hela scenen. Detta var festivalens absoluta klimax. Hur ett band kan skapa ett sådan massivt tryck och glädje kan jag inte förstå.

Den andra dagen inleddes med en felsjungandes Joel Alme. Allt som allt var det en fin spelning men det saknades något som skulle göra den minnesvärd. Istället väntade vi på Florence Valentin, de la ribban på världsrekordsförsök på en gång när de öppnade med deras Spring Ricco. En röd Sovjet-flagga vajade bland publiken och bandet uttryckte gång på gång sitt missnöje med allians-regeringen utan att riktigt motivera varför. Hur som helst överraskade de med en av festivalens bästa spelningar.

Lördagen erbjud det tunnaste utbudet. Tyvärr missade jag Nordpolen, som verkligen verkar ha stått för den sämsta spelningen på hela festivalen. En skyllt sägs ha sagt "Bra intervju, fittnylle", hade helt klart varit värt att se. Det första bandet jag såg var istället Fontän, jag hade höga förväntningar och bandet var riktigt bra live men publiken uteblev tyvärr. Jag funderar på att se dem igen på Way Out West, då det säkerligen blir lite mer intimt. Efter klockan elva gick The Pains of Being Pure at Heart ut på Skogs-scenen. Noisepop-bandet med rötterna i den tidiga 90-tals indiemusiken gjorde kanske den mest högljudda spelningen och det var inte alls dåligt utan kändes bara lite slätstruken.

söndag 26 juli 2009

inför: emmabodafestivalen del tre

Sista delen av tre, de två andra finns här och här. Lördagen bjuder på två absoluta måsten. Fontän är första. Ett svenskt band som trotts att det inte är släppt än gjort ett av årets absolut bästa album, Winterhwila. Som om inte det vore nog så ska de vara jävligt bra live. Det andra bandet är The Pains of Being Pure at Heart, noisepop-bandet har rest ända från New York City. Deras självbetitlade album är även det ett av årets bästa album. Vilket av albumen som är bäst visar sig mot årets slut då jag publicerar min årliga topplista.

Utöver de två finns ett par till halv-intressanta. Franke, som jag såg på klubb tidigare i år. Tyvärr så var giget lite "snäll", jag ville ha mer oväsen och aggressivitet. Nu spelar de dessutom mitt under dagen, vilket förstör deras stil än mer. Nordpolen och Familjen spelar också, båda kan vara roliga att se. Det skulle kanske vara kul att se Avner också, eller ja det skulle vara jävligt roligt. Gul och bra liksom.

tisdag 21 juli 2009

inför: emmabodafestivalen del två

Förhoppningsvis vaknar man utan någon värre bakfylla, annars får man råda bot på det med en ordentlig återställare. Fredagen har egentligen bara tre artister att erbjuda. Först ut är Joel Alme som stod för ett av förra årets bästa album och som jag länge velat se. Tråkigt nog har han nog inte med sig någon orkester som skulle kunna backa upp honom med stråkar, men man kan alltid hoppas.

Direkt efter Joel Alme spelar Florence Valentin, ett band som släppt sin tredje fullängdare Spring Ricco tidigare i år. Jag såg dem redan på första Way Out West 2007 och de var som bäst mediokra då. Detta är alltså ingen prioriterad spelning men kan ändå vara kul att höra det nya materialet live, jag tror även att de gör sig bättre ifrån sig nu med bredare bagage.

Lite senare men fortfarande tidigt på kvällen spelar Laaksos frontman Markus Krunegård. Han är aktuell med två skivsläpp i höst och har redan ett par hits. Utöver det ska jag nog se Aeroplane och troligtvis dansa långt in på småtimmarna till Simian Mobile Discos DJ-set.

Del ett.

torsdag 16 juli 2009

inför: emmabodafestivalen del ett

Idag kom äntligen spelschemat för den första av två festivaler jag verkligen ser fram emot, nämligen Emmabodafestivalen. Jag tänkte skriva några rader om akterna jag tänkt se. Det hela kommer komma i tre delar, en för varje dag helt enkelt. Festivalen börjar på torsdag om två veckor så vi startar där.

Jonathan Johansson spelar troligtvis de första tonerna jag hör på den Småländska orten. Han har tidigare i år debuterat på indie-etiketten Hybris med En hand i himmelen. Jonathan Johansson är inte direkt prioriterad även om debutalbumet är väldigt vackert. Det är däremot Skansros, olyckligtvis missade jag deras releaseparty för deras självbetitlade debut i våras. Skivan har jag skrivit om tidigare och det kan ni läsa här. Skansros är ett av fyra-fem band som jag har lite högre förväntningar på, tyvärr spelar de lite väl tidigt på dagen.

När Skansros gått av scenen är det dax att leta upp den andra scenen, där spelar Handsome Furs, som består av en fjärdedel Wolf Parade . Jag har visserligen redan sett denna kanadensiska duo, då på Pusterviksbaren i Göteborg. Nu är de tillbaka med nytt material som kan vara kul att höra. Om det inte finns något bättre att göra så lär jag befinna mig i folkmassan framför scenen Ängen.

Efter det är det bob hunds tur. Trotts att de är ett av Sveriges större band har jag missat deras spelningar varje gång de varit i närheten. Varje gång har jag läst tidningarna efteråt och ångrat att jag inte gått. Ångern ska inte infinna sig igen, nu ska jag se när bob hund river hela jävla stället.

Senare på kvällen finns elektroniska bubblare i form av Boys Noize och Detektivbyrån. Nästa del dyker förhoppningsvis upp inom ett par dagar.