another crime scene getaway

Varför läser man egentligen Aftonbladet? Det är ju knappast för att få de mest välskrivna nyheterna helt neutralt perspektiv. Skvallersektionen och reklamen har fått ta överhand över deras webbplats och det enda som är någorlunda givande att läsa är de rosa sidorna. Men så idag fick jag ovärderlig information av en nyhetsartikel, en man i franska Lyon stal en värdetransportbil från sitt jobb innehållandes €11,6 miljoner. Han söks nu av polis och så här lyckas man enligt Aftonbladet att komma undan med 120Mkr.

• Blev en mönsteranställd under tio år.
• Bröt med flickvännen och familj.
• Började arbeta med oerfarna kollegor.
• Tömde sina konton.
• Fick med sig en andra nyckel till bilens säkerhetsskåp. Den skulle ha lämnats kvar på stationen.
• Övertygade kollegorna att gå in hos en kund.
• Stängde av sin mobiltelefon och värdetransportens gps.
• Bytte fordon.
• Försvann.

district 9

I över tjugo år har utomjordingar levt instängda i slumområdet District 9 i Johannesburg, Sydafrika. Slumområdet kan liknas vid kåkstäderna runt om Rio de Janeiro och levnadssituationen är hård. Utomjordingarna vill återvända till sitt moderskepp som svävar över staden för att kunna återvända hem men människorna och vapentillverkaren och säkerhetsföretaget MNU förhindrar det. Istället gör man oetiska experiment för få tillgång till deras avancerade vapentechnologi.

Efter 28 år beslutas det att utomjordningarna, eller räckor som nedsättande kallas ska avvisas från District 9 till ett koncentrationsläger kallat District 10. Operationen ska ledas av MNU-anställde Wikus van de Merwe.

Ur ett dokumentärt perspektiv får man se hur kommandosoldaterna går från skjul till skjul och trakasserar utomjordningarna. Det hela känns väldigt politiskt laddat och människan framställs som elak. Snart hittar van de Merwe ett främmande föremål, det visar sig vara utomjordiskt biokemisk vätska och han råkar få det över sig. Han börjar må illa och en mutation påbörjas. Snart tvingas han själv fly in till District 9.

Filmen, som är baserad på kortfilmen Alive in Joburg är väldigt rå och smutsig väcker tankar kring kulturkrockar och invandring. Samtidigt känns konceptet väldigt fräscht och intressant. Absolut en av de bästa actionfilmer jag har sett i år.

rolighetsteorin

Visst har man hört många gånger att man kanske skulle ta trappan istället för rulltrappan eller hissen. Hur som helst är det lika tråkigt varje gång rulltrappan står still på morgonen och man tvingas gå upp för den. Kanske kunde man göra det lite roligare att gå upp för en trappa? Det ville Volkswagen pröva och förvandlade därför trappan ned till Odenplans tunnelbanestation till ett piano.

Jag kan tänka mig att det är roligt för stunden men inte för en pendlare som stiger av och på där varje dag. Och utseendet, det är fantastiskt! Varför har ingen gjort en pianotrappa förut? Jag har i alla fall aldrig sett någon förut. Ni finner andra rolighetsteorier på här.

guy walks in to an advertising agency

Spoilervarning för Mad Men

mad for it

Skivbolag har på senare år blivit något av ett hatobjekt för många, men som med allt annat finns det undantag. Det finns skivbolag som inte bara riktar in sig på att släppa reissues och samlingskivor, även om artisterna inte är för idén. De här små fantastiska "indie"-etiketterna som sätter musik och nöje framför pengar. Mad For It är ett sådant bolag och de släpper sin musik digitalt och gratis, om du vill kan du självklart betala också.

På fantastiska Mad For It ligger lika fantastiska Parker Lewis. Emil Johansson som han egentligen heter har troligtvis samma kärlek till New York som Woody Allen. I våras släppte han ett självbetitlat album som anspelade helt och hållet på äpplet, i länken får ni lov att ladda hem en av årets bästa skivor. Får några veckor sen passade han även på att släppa en av årets EP:s. New York är utbytt mot Stockholm och språket är denna gång svenska, självklart får Rak som en pil gratis också. Gillar ni det går det betala, i alla fall för Rak som en pil på Klicktrack.

lars lagerbäck

Gång på gång har vi hånat och skrikigt åt Lars Lagerbäck. Jag har aldrig förstått vilka krav svenska folket har på vårt fotbollslandslag, är det medalj i varje slutspel? Vi har en spelare som är tillräckligt bra för att spela sig igenom till ett slutspel i ett EM eller VM. Vi får vara nöjda med att Lagerbäck tagit oss till fyra raka mästerskap (fem raka om man räknar in Tommy Söderberg). Sverige har aldrig tidigare lyckats med det.

Vid VM 2002 i Japan/Sydkorea tog man sig vidare som gruppetta ifrån "Dödens grupp", där man slog ut Argentina. Sedan var vi ett stolpskott från kvartsfinal. Under EM 2004 slog man ut Italien genom ett klackmål av Zlatan och föll sedan efter en straffläggning mot Holland. Även där hade vi ribb- och stolpskott.

I VM 2006 slogs man ut av hemmanationen Tyskland i åttondelsfinalen. Tyskland som var ett av turneringens bättre lag tog brons. I Lars Lagerbäcks sista mästerskap, EM 2008 i Österrike/Schweiz tog man sig inte vidare från den tuffa gruppen där två av turneringens bäst spelande lag fanns, Ryssland och Spanien. Sverige var närmast (utöver Italien) att rå på mästarna Spanien då David Villa ordnade spansk seger på tilläggstid.

Det är inga dåliga resultat för Sverige, vi är ingen stor fotbollsnation. Nu kanske vi borde tagit en match mot Danmark i det senaste kvalet. Jag ser dock fram emot ett nytt landslag med en ny ledare som förhoppningsvis överträffar Lagerbäck.

Men tack för den här tiden, tack för framgångarna och lycka till i framtiden Lars Lagerbäck.

some sort of paradise

Svep in dig i en filt och slå dig ned i soffan eller vira in dig i halsduken och ge dig ut i höstmörkret. Mitt tredje blandband passar ganska okej för det ändamålet. Det är en timma med shoegaze, ambient, lite techno samt dubstep och så en Durutti Column låt.

Låtlista:

1. Jatun - Voila and the Case

2. Slowdive - Country Rain

3. The Radio Dept. - Brobygatan

4. Robin Guthrie - Some Sort of Paradise

5. The Rice Twins - The Signifier

6. The Durutti Column - Gun

7. Bloc Party - Where is Home? (Burial Remix)

8. Gui Boratto - No Turning Back

9. The Abbasi Brothers - Stacey's Day Parade

10. Boy in Static - Where it Ends (Helios Remix)

11. port-royal - Putin vs Valery

recidiv#3 - some sort of paradise (93mb)

unsolved mysteries

hjältar

För sju år sedan gick Malawi, ett land i södra Afrika igenom den värsta torkan någonsin. Det ledde till tusentals dödsoffer och fattigdom. Den då fjortonårige William Kamkwamba blev utsparkad från skolan för att han inte hade råd att betala de 80 dollar som skolavgiften låg på. Något man inte kunde ta ifrån honom var viljan att hjälpa till och förändra. Dagarna spenderade William på biblioteket där han fick syn på en bok med fotografier av väderkvarnar. Utan storhetsvansinne tänkte han, "om de kan skapa elektricitet av vind så kan jag också försöka".

Han drev omkring på soptippen för att leta efter saker att använda. Byns invånare och även hans mor sa att han hade blivit galen. Kanske slogs han mot väderkvarnar men med cykeldelar, bilbatterier och platsrör lyckades han på tre månader färdigställa ett vindkraftverk. Nu har William färdigställt ytterligare fyra, varav det högsta är runt elva meter. De pumpar vatten och framställer elektricitet. Från grannbyarna kommer de och laddar sina mobiltelefoner eller för att lyssna på radio. Fått en bok skriven om sig och blivit uppmärksammad av Al Gore går nu William Kamkwamba på väldigt bra skola i Syd Afrika. Detta är vad jag kallar en sann vardagshjälte.

hallelujah

För ett tagsen skrev jag om ett par covers jag inte gillade. I fredags såg jag för första gången ett avsnitt av den här säsongens Idol och man slutas ju aldrig förundras. Det kanske inte är rättvist att kalla deltagarnas bidrag som covers, absolut inte i detta fallet. I det här fallet kan vi nog kalla det våldtäkt eller grov misshandel. När deltagaren Camilla ska göra sin tolkning av Leonard Cohens Hallelujah bryts samtliga regler som en tolkning av Hallelujah bör ha. Vi har hört tolkningar av giganter som John Cale, Rufus Wainwright och min favorittolkning av Jeff Buckley. Alla är rörande överens om att låten ska vara ganska melankolisk och emotionell. Det var två ord Idol-Camilla inte lärt sig i skolan utan med största leendet på läpparna så utför hon den sämsta versionen jag någonsin hört av Hallelujah. Liksom en uptempo-rock-slager-låt? Ett under att hon inte lyckades få in någon eurodisco också. Sen undrar jag vilka idioter som fick henne vidare?