dying in time

Om man tänker på var musiken som man lyssnar på har sitt ursprung märker man att det nästan är uteslutande är fyra länder, Sverige, Storbritannien, USA och Kanada. Det är fyra länder med väldigt många och väldigt bra band. Frankrike och Australien har ett par väldigt bra band, Tyskland har bra techno och Norge har Röyksopp. Men vem kunde ana att ett italienskt band skulle slå sig in bland mina tio bästa album 2007?

port-royal (enbart gemener!) lyckades i och med sitt andra album Afraid to Dance. Nu är uppföljaren Dying in Time här. Förväntningarna är naturligtvis höga, även om jag blev överrumplad när den plötsligt dök upp på internet. Afraid to Dance var ett elektroniskt shoegaze-album insvept i ett ambient-landskap med post-rockvibbar och Dying in Time är inget undantag. Faktum är att de båda skivorna är väldigt lika varandra. Dying in Time känns dock ganska platt i jämförelse med Afraid to Dance. Det känns som en uppföljare som är snäppet sämre på alla punkter, fulare omslag, tråkigare låtnamn etcetera. Men om vi ska sluta jämföra Dying in Time med tidigare alster så är det faktiskt en väldigt bra skiva och ett måste för er som uppskattar Ulrich Schnauss och M83. Ni kan köpa port-royals musik hos Boomkat.