the secret of monkey island

Äntligen har jag klarat det mest långsökta spel jag någonsin spelat igenom, The Secret of Monkey Island. I detta peka-och-klicka-spel gestaltar du ynglingen Guybrush Threepwood vars stora dröm är att bli en pirat. Under tiden du spenderar för att bevisa din talang för piratyrket, där svärdsfäktning, tjuveri och skattjakt blir du snart kär i öns guvunör Elaine Marley. Det dröjer inte länge innan hon kidnappas av den ondskefulla LeChuck.

Spelet är fullt av humor och i svärdsduellerna handlar det inte om att kunna svinga sitt svärd bäst utan att förolämpa motståndaren på bästa sätt. Man möter kannibaler som gett upp kött för att det innehåller för mycket kolesterol, en båtförsäljare som verkligen är stereotypernas stereotyp och flera andra mer eller mindre underhållande karaktärer. Måste spelas!

inför: emmabodafestivalen del tre

Sista delen av tre, de två andra finns här och här. Lördagen bjuder på två absoluta måsten. Fontän är första. Ett svenskt band som trotts att det inte är släppt än gjort ett av årets absolut bästa album, Winterhwila. Som om inte det vore nog så ska de vara jävligt bra live. Det andra bandet är The Pains of Being Pure at Heart, noisepop-bandet har rest ända från New York City. Deras självbetitlade album är även det ett av årets bästa album. Vilket av albumen som är bäst visar sig mot årets slut då jag publicerar min årliga topplista.

Utöver de två finns ett par till halv-intressanta. Franke, som jag såg på klubb tidigare i år. Tyvärr så var giget lite "snäll", jag ville ha mer oväsen och aggressivitet. Nu spelar de dessutom mitt under dagen, vilket förstör deras stil än mer. Nordpolen och Familjen spelar också, båda kan vara roliga att se. Det skulle kanske vara kul att se Avner också, eller ja det skulle vara jävligt roligt. Gul och bra liksom.

my two pennies worth

Det har pratats om att bygga en höghastighetsjärnväg längs med E4:an bland flera politiker. Det är ett jättebra förslag då det verkligen behövs. Genom att bygga längs med en redan tungt trafikerad väg förstör man mindre natur och man bygger till ett lägre pris. Idag läste jag en replik där man istället ville bygga el-vägar. De ville alltså att man skulle sätta upp ett elnät över vägbanan så att den tunga trafiken, som lastbilar och bussar kan använda sig av.

Den första bilden jag fick var en sliten gammal nedgången öststat-stad med sina trådbussar. Visst kan det vara charmigt men det känns varken rätt i tiden eller Sverige som de ville få det till. Kanske passar bra ihop med de gamla Inter City-tågen. Det första förslaget är långt mycket bättre, då även persontrafiken kan minska. Utöver nya höghastighetsbanor tycker jag det är hög tid att ersätta de tidigare nämnda Inter City-tågen, det är inget attraktivt färdmedel. Speciellt inte en varm sommardag då det saknas bra AC. Om vi ska få ned trafiken och miljöutsläppen (som är 00-talets mode) behöver vi fräscha kollektiva alternativ. Inter City-tåg duger inte. Ersätt dem med X2000 och bygg höghastighetståg.

inför: emmabodafestivalen del två

Förhoppningsvis vaknar man utan någon värre bakfylla, annars får man råda bot på det med en ordentlig återställare. Fredagen har egentligen bara tre artister att erbjuda. Först ut är Joel Alme som stod för ett av förra årets bästa album och som jag länge velat se. Tråkigt nog har han nog inte med sig någon orkester som skulle kunna backa upp honom med stråkar, men man kan alltid hoppas.

Direkt efter Joel Alme spelar Florence Valentin, ett band som släppt sin tredje fullängdare Spring Ricco tidigare i år. Jag såg dem redan på första Way Out West 2007 och de var som bäst mediokra då. Detta är alltså ingen prioriterad spelning men kan ändå vara kul att höra det nya materialet live, jag tror även att de gör sig bättre ifrån sig nu med bredare bagage.

Lite senare men fortfarande tidigt på kvällen spelar Laaksos frontman Markus Krunegård. Han är aktuell med två skivsläpp i höst och har redan ett par hits. Utöver det ska jag nog se Aeroplane och troligtvis dansa långt in på småtimmarna till Simian Mobile Discos DJ-set.

Del ett.

apollo 11

Konspirationerna hänger fortfarande kvar, vissa påstår fortfarande att månlandningen var ett propaganda för att hålla USA på samma nivå som Sovjetunionen under Kalla Kriget. Då man inte får glömma att Sovjetunionen länge ledde "rymdkapprustningen". Idag är det hur som helst 40 år sedan det skedde.

tonight we'll stay alive

Jag vill sitta uppe hela natten. Jag har precis slagit på larmet, släckt i hela huset och det skulle varit helt tyst om det inte vore för den svarta plastskivan som snurrar på vinylspelaren. I natt kan jag spela hur högt och hur länge jag vill, jag känner mig fri på något konstigt sätt. På något konstigt sätt känns det som om den här skivan höjer min meningslösa dag till något bra.

Jag lyssnar på The Pains of Being Pure at Hearts självbetitlade album, den lider mot sitt slut. Den här natten också, jag vill inte att den ska ta slut.

inför: emmabodafestivalen del ett

Idag kom äntligen spelschemat för den första av två festivaler jag verkligen ser fram emot, nämligen Emmabodafestivalen. Jag tänkte skriva några rader om akterna jag tänkt se. Det hela kommer komma i tre delar, en för varje dag helt enkelt. Festivalen börjar på torsdag om två veckor så vi startar där.

Jonathan Johansson spelar troligtvis de första tonerna jag hör på den Småländska orten. Han har tidigare i år debuterat på indie-etiketten Hybris med En hand i himmelen. Jonathan Johansson är inte direkt prioriterad även om debutalbumet är väldigt vackert. Det är däremot Skansros, olyckligtvis missade jag deras releaseparty för deras självbetitlade debut i våras. Skivan har jag skrivit om tidigare och det kan ni läsa här. Skansros är ett av fyra-fem band som jag har lite högre förväntningar på, tyvärr spelar de lite väl tidigt på dagen.

När Skansros gått av scenen är det dax att leta upp den andra scenen, där spelar Handsome Furs, som består av en fjärdedel Wolf Parade . Jag har visserligen redan sett denna kanadensiska duo, då på Pusterviksbaren i Göteborg. Nu är de tillbaka med nytt material som kan vara kul att höra. Om det inte finns något bättre att göra så lär jag befinna mig i folkmassan framför scenen Ängen.

Efter det är det bob hunds tur. Trotts att de är ett av Sveriges större band har jag missat deras spelningar varje gång de varit i närheten. Varje gång har jag läst tidningarna efteråt och ångrat att jag inte gått. Ångern ska inte infinna sig igen, nu ska jag se när bob hund river hela jävla stället.

Senare på kvällen finns elektroniska bubblare i form av Boys Noize och Detektivbyrån. Nästa del dyker förhoppningsvis upp inom ett par dagar.

ingenting är lika fint

Lite drygt en månad gammal men för er förhoppningsvis få som har missat den.

deceptive détournement

Det var för några månader sen jj, Jules et Jim dök upp från ingenstans alls med en vinylsingel (n° 1) på min favoritetikett Sincerely Yours. Singeln var fantastisk, med samplingar av Anton Newcombe från filmen DiG!.

Efter det var det tyst ett par månader men för drygt två veckor sen fick jag ett nyhetsbrev från Sincerely Yours, det stod "congratulations, you won." följt av en länk. Där fanns en ny låt av hitills ljusskygga jj, from africa to málaga. Och gud så bra den var.

En vecka senare var skivan n° 2 här. De intressanta samplingarna återfinns här i form av Zlatan och den så kallade ghetto-reportern. Texterna framförs av en ibland blyg kvinnlig röst och den sockersöta skivan har bara en stor nackdel, de dryga 25 minuterna är över alldeles för fort. Detta är perfekt sommarpop, n° 2 är 2009 års No Way Down.

diktatorinspirerat F1

Från invånare med parkeringsproblem hoppar vi rätt in i racingsportens allra finaste rum men med den pessimistiska inställning i behåll. Ni som dagligen gör varvet förbi Aftonbladets hemsida har säkert sett att allt inte står helt rätt till mellan FIA och några av F1-stallen. Det första man tänker på när man hör ordet F1 är Ferraris röda bil och ärkerivalen McLaren, eller hur? De är två av åtta stall (FOTA) som ännu inte är startklara inför nästa säsong. Tidigare har de hotat med att hoppa av och starta en alternativ serie om inte det tänkta budgettaket revs, vilket det efter många om och men gjorde. Att jämföra F1 med annan bilsport är som att jämföra Golf med Minigolf. F1 spelar i en egen liga, det ska kosta att utvecklas och att vara allra bäst.

Cirkusen är dock inte över och för många är söndagens heligaste sports framtid fortfarande osäker. Igår demonstrerade återigen FIA:s president Max Mosley sin intelligens när han förbjud FOTA-stallen att rösta om kommande säsongs regler något som fick stallen att lämna rummet och fortsätta planeringen av en alternativ serie. Max Mosleys förebilder lyser igenom och han verkar numera arbeta för att förstöra den mest prestigefyllda bilsporten.

håll er till gångbanan

Jag har för mig själv anmärkt på det förut; personalen på den lokala vårdcentralen måste vara ortens sämsta i momentet, parkera en bil. Jag ska säga direkt att jag inte är någon mästare på att parkera heller men när endast en av de sex bilarna på första raden mittemot mitt fönster står bra parkerad inser man genast vilken tur det är att det inte utförs några avancerade operationer här. Det är ingen parkeringsplats jag rekommenderar att parkera bilen på en vardag mellan 7-16. Här verkar man parkera efter behag och använder de vita markeringarna som centrala riktlinjer, inte heller lyckas de parkera rakt. De långa väntetiderna och regelbundna rökpauserna bör utesluta stress vid parkeringsmomentet.

Andra irritationsmoment är när folk parkerar på de olika huvudlederna som leder igenom orten, gärna i båda körriktningarna. Då undertecknad måste stanna eller sänka farten för att släppa förbi mötande trafik. Eller när de hindrar insvängande bilar från svänga in på en smal gata där redan en bil väntar på att svänga ut genom att bryta mot regeln om att man inte får parkera närmare än tio meter från korsningen.

kvitter om twitter

Det har minst sagt rått twitter-hysteri på internet ett tag nu. Twitter är kvällstidningarnas nya skvallorkällor och är gemene mans eller butik, företag och olika tjänsters informationsflöde. Du kan välja fritt vem eller vilka du vill följa och får sedan en lång lista av information under "home"-fliken som närmast kan liknas vid Facebooks statusuppdateringar. Varför jag använder eller rättare sagt varför jag har twitter är för att jag var tvungen att testa tjänsten. Även nu när jag testat kan jag fortfarande inte förstå dess syfte. Mickroblogg? Facebook utan bilder?

Jag har åtta personer som följer mig, det vill säga får mina "statusuppdateringar" fast jag vet endast vem en av dem faktiskt är. De övriga sju är spamm-användare, något jag inte kunnat skydda mig emot(?). Är inte hela tjänsten lite överflödig? Man kan väl inte neka till att det är ett ganska bra marknadsföringsforum för aktörer med försäljningssyften men behöver vi verkligen veta att kompisen käkar pizza på både Facebook och twitter? Det är i alla fall en ganska fin sida för ögat tillskillnad från Facebook.

Jag finns att följa här, under samma namn som bloggen. Räkna med att den uppdateras mer sällan än regelbundet.

voddler: filmens spotify

Spotify har, som ni vet slagit ganska stort i Sverige och många har frågat efter en liknande filmtjänst som komplement till Spotifys musiktjänst. Nu har svenskutvecklade Voddler tänkt att ändra på det. Detta är i och för sig inget nytt då det finns massvis med tjänster som erbjuder samma sak, lagligt samt mindre lagligt. Både de lagliga och de i gråzonen har vissa problem, de lagliga fungerar främst i USA (förutom SF Anytime och liknande som knappt fungerar vart du än bor) och de som ligger i gråzonen ger inga pengar till upphovsmännen, även om jag tror de är lagliga att använda (inte lagliga att driva).

Nu är som sagt Voddler här för att ändra på det. Visionen är att det ska finnas tre olika abonnemang; en reklamfinansierad version, precis som grundabonnemanget i Spotify, ett månadsabonnemang där man får titta fritt och det sista alternativet där man betalar per film. Med det sistnämnda alternativet är det tänkt att filmerna ska premiärvisas samtidigt som de går upp på bio.

Det hela verkar väldigt lovande men självklart undrar man ett par saker. Vilken kvalitet kommer erbjudas? Kommer man kunna välja kvalitet beroende på vilken uppkoppling man för tillfälligt har? HD?

Hur ska det reklamfinansierade abonnemanget fungera? Kommer man se reklamen innan filmen precis som man gör på bio? Jag kan tänka mig att det inte är speciellt populärt med reklampauser a la TV4. Hur kommer utbudet vara? Spotifys är med min musiksmak under all kritik. Samt det kanske viktigaste för mig, kommer det senaste avsnittet av TV-serier finnas dagen efter de har sänds i amerikansk TV?

I höst bör vi få svar då Voddler är tänkt att släppas till Windows, OSX samt Linux. Redan nu är en betaversion öppnad. Bredbandsbolagets kunder har fått förtur och kan anmäla sig här. Vi som inte får vårt bredband levererat av dem kan anmäla oss på Voddlers hemsida, här. Men räkna med att få vänta ett tag.

Uppdaterat: Den 8 juli

Nu har det läckt lite bilder från tjänsten och det man fick se såg bra ut. Det nämns också att det finns tusen filmer tillgängliga och i bra kvalitet (720p). Låter lovande!

5–7, 7–6, 7–6, 3-6, 16–14

infernal affairs

Idag såg jag den tredje och avslutande delen av Infernal Affairs och det måste vara den bästa trilogin jag sett. Trilogins centralfigurer heter Yan och Ming, de är båda infiltratörer. Yans arbetsgivare är Hong Kong-polisen medan Ming arbetar för Triaderna. När en knarkuppgörelse går snett upptäcker båda sidorna att de har en mullvad bland sig och de båda får i uppdrag att hitta varandra. Storyn är tät och vändningarna många. Slutet får en att undra över vem som var god och vem som var ond eller var de båda likadana?

Del två når inte riktigt upp till del ett, denna delen utspelar sig före första filmen och man får följa när de infiltrerar de olika sidorna. Man får även reda på hur Triadbossen Sam får makten. Delen stärker verkligen relationerna till filmens karaktärer.

Den avslutande delen utspelar sig efter och delviss parallellt med del ett. Denna delen är nästan lika bra som första. Med många tillbaka blickar och drömmar gäller det att hålla sig ganska fokuserad igenom hela filmen och utan att avslöja för mycket slutar filmen i en tvär vändning, precis när man trodde att man hade allting klart för sig. Allting känns omvänt men ändå solklart. Tillsammans bär alla delarna upp varandra och tillför historien något bra.