Varma sommardagar och svala sköna kvällar. Bilfärder med nedvevade rutor och hög musik. Tomma timmar fylls med tennis. Båtutflykter. En fantastisk picknick på en klippa precis vid vattnet inramat med solnedgången.
Livet är som en Air France-sång.
måndag 29 juni 2009
fredag 26 juni 2009
long live the king of pop
Jag befinner mig i chocktillstånd. Jag kan fortfarande inte tro eller förstå det jag läste för några minuter sedan. Är det sant? Har Michael Jackson, popkungen gått bort? Han har tidigare flyttat några av sina 50 avskedskonserter, troligtvis på grund av hudcancer men nu verkar det som om han gått bort i en hjärtattack. BBC rapporterar live.
Uppdatering: Bekräftad död.
Uppdatering: Bekräftad död.
Vila i frid
torsdag 25 juni 2009
utpressning och rättssäkerhet
Det är svårt att vara förbannad en fin dag som denna men jag blev riktigt ledsen när jag att läste på DN att förlagen vann i det första IPRED-fallet. Jag hade inte varit arg om det var polisen som hade fått ut IP-adressen men nu är det intresseorganisationer och det gillar jag inte. Detta innebär att de kan kräva personen bakom IP-adressen (som för övrigt inte är samma som personnummer som en del vill få det till) på en hel del pengar. Accepterar du inte den summan så får du bereda dig på en rättegång, där kostnaderna kan bli ännu högre. Rättssäkerhet eller hur?
Ett exempel på att de inte nöjer sig med kostnaden för det du laddat ned är det här fallet i USA. En låt som kostar nio kronor att ladda ned vill de nu istället ha tusen kronor för, även fast det enbart var för privat bruk och utan bevis för att det var just hon som låg bakom nedladdningen. Hon tog det till domstol, hon förlorade. För dessa 24 låtarna hon laddade ned fick hon betala nära femton miljoner kronor. Jag vill inte ha det så i Sverige.
Ett exempel på att de inte nöjer sig med kostnaden för det du laddat ned är det här fallet i USA. En låt som kostar nio kronor att ladda ned vill de nu istället ha tusen kronor för, även fast det enbart var för privat bruk och utan bevis för att det var just hon som låg bakom nedladdningen. Hon tog det till domstol, hon förlorade. För dessa 24 låtarna hon laddade ned fick hon betala nära femton miljoner kronor. Jag vill inte ha det så i Sverige.
måndag 22 juni 2009
wimbledon
Idag startar Tennisens ädlaste turnering, Wimbledon. Nytt för i år är att centercourten har fått ett skjutbart tak, tack vare det ska vi tittare kunna se matcherna utan regnuppehåll. Det är positivt då vi slipper matcher som pågår i flera dagar men samtidigt lite tråkigt att gå miste av improviserade spektakel som när Cliff Richard sjunger från läktarplats 1996.
I årets turnéring saknas världstvåan och fjolårets segrare Rafael Nadal. Chanserna att Roger Federer kniper både turneringssegern och återtar förstaplatsen på världsrankningen är därför ganska goda. I fjärde omgången, om de båda vinner sina matcher kan Federer möta Robin Söderling.
Jag hoppas på Roger Federer!
I årets turnéring saknas världstvåan och fjolårets segrare Rafael Nadal. Chanserna att Roger Federer kniper både turneringssegern och återtar förstaplatsen på världsrankningen är därför ganska goda. I fjärde omgången, om de båda vinner sina matcher kan Federer möta Robin Söderling.
Jag hoppas på Roger Federer!
söndag 21 juni 2009
onsdag 17 juni 2009
tisdag 16 juni 2009
what difference does it make?
Idag gav jag mig ut på den ganska raka riksväg 202 mot Mariestad. Jag hade en kallelse till arbetsförmedlingen. När jag väl parkerat korsar jag torget och sjunger Morrissey "But you know where you came from, you know where you're going and you know where you belong". Det ger mig ännu mer uppgivenhet än vad jag redan har, jag vet att den närmsta timmen kommer jag få spendera i ett rum, få ett par papper och se på när kontaktpersonen besöker några internetsidor som man redan känner till. Snälla, det var ett ungdomsmöte vi vet hur man använder en webbläsare och vi vet vad en sökmotor är.
När jag stiger in i mötessalen möts jag av ett par lågmälda "hej". Jag slår mig ned i närmsta stolen och en av arbetsförmedlingens anställda sätter på en live-dvd med U2. Ja det är faktiskt sant, min blick vände sig mot golvet och jag tänkte "herregud, va fan".
De börjar prata hur många jobb det erbjuds på deras hemsida och att man kan leta på hitta.se. Precis som vanligt. Jag hatar hela systemet, det är omständigt och missgynnar många, speciellt de yngre. Jag blev arbetslös i april och har betalt a-kassans avgifter men trotts det får jag inte någon ersättning förens jag fyller 20 (varför finns det ens en åldersgräns?). I mitten av juli kommer jag också ingå i arbetsförmedlingens jobbgaranti för unga som verkar ungefär lika meningslöst som allt annat. Igenom det kommer jag få en ersättning istället för a-kassan, som ska vara lika mycket som min a-kasseersättning. Varför har jag då betalt den dyra a-kasseavgiften?
Höjden av uppgivenhet kom när han visade hur vi skulle fylla i pappret och jag frågade om man kunde göra det via internet, varpå hans svar var nej, tekniken har inte kommit så långt. Så jag måste alltså åka in med ett papper som jag skrivit två datum på. Jag trodde det var år 2009 men tiden kanske går långsammare i arbetsförmedlingens lokaler.
Utöver det så får jag ersättning i ungefär två månader då jag bestämt att jag ska studera vidare på högskolan. Just nu känner jag att det kanske är lika bra att bara hoppa av hela jävla skiten, ersättningen kommer väl täcka de bensinpengar jag lagt ut för att komma dit med pappren.
Jag gick frågandes därifrån, jag undrade återigen varför de inte använder internet och e-post i större utsträckning. Jag köper att många äldre föredrar det traditionella brevformatet men säg en ungdom som inte har ett e-postkonto. Det skulle vara miljövänligare och framför allt spara alla inblandade parter tid.
När jag stiger in i mötessalen möts jag av ett par lågmälda "hej". Jag slår mig ned i närmsta stolen och en av arbetsförmedlingens anställda sätter på en live-dvd med U2. Ja det är faktiskt sant, min blick vände sig mot golvet och jag tänkte "herregud, va fan".
De börjar prata hur många jobb det erbjuds på deras hemsida och att man kan leta på hitta.se. Precis som vanligt. Jag hatar hela systemet, det är omständigt och missgynnar många, speciellt de yngre. Jag blev arbetslös i april och har betalt a-kassans avgifter men trotts det får jag inte någon ersättning förens jag fyller 20 (varför finns det ens en åldersgräns?). I mitten av juli kommer jag också ingå i arbetsförmedlingens jobbgaranti för unga som verkar ungefär lika meningslöst som allt annat. Igenom det kommer jag få en ersättning istället för a-kassan, som ska vara lika mycket som min a-kasseersättning. Varför har jag då betalt den dyra a-kasseavgiften?
Höjden av uppgivenhet kom när han visade hur vi skulle fylla i pappret och jag frågade om man kunde göra det via internet, varpå hans svar var nej, tekniken har inte kommit så långt. Så jag måste alltså åka in med ett papper som jag skrivit två datum på. Jag trodde det var år 2009 men tiden kanske går långsammare i arbetsförmedlingens lokaler.
Utöver det så får jag ersättning i ungefär två månader då jag bestämt att jag ska studera vidare på högskolan. Just nu känner jag att det kanske är lika bra att bara hoppa av hela jävla skiten, ersättningen kommer väl täcka de bensinpengar jag lagt ut för att komma dit med pappren.
Jag gick frågandes därifrån, jag undrade återigen varför de inte använder internet och e-post i större utsträckning. Jag köper att många äldre föredrar det traditionella brevformatet men säg en ungdom som inte har ett e-postkonto. Det skulle vara miljövänligare och framför allt spara alla inblandade parter tid.
måndag 15 juni 2009
nu är det väl revolution på gång?
Mellan Saabs vara eller icke vara och Paris Hiltons dejtande har i två dagar Irans val fått några notiser. Det var väl först idag valet petade ned midsommarprognosen från Aftonbladet.se:s topp. Som ni kanske har läst så handlar det om att den sittande regeringen i Iran har anklagats för fusk i presidentvalet och nu demonstrerar miljontals människor på gatorna i huvudstaden Tehran. Det talas om våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter och polis.
Det känns som detta är vad som behövs i landet, att människorna reagerar mot låtsasdemokratin. Internetsidor som Facebook och Youtube samt mobiltelefonnätet har till och från stängts ned. Även BBC:s persiska kanal har störts ut för att begränsa rapporteringar från valet.
Det känns som att valfusket var det bästa som kunde hända Iran som land, bättre än om oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi vunnit eller att gamla "goda" USA kommer och "befriar" landet från presidenten Mahmoud Ahmadinejad.
Förhoppningsvis störtas regimen och Iran får en chans att starta om, med en riktig demokrati. Men jag är rädd att detta enbart kommer leda till spillt blod. Det känns som detta kommer bli värre än protesterna vid Himmelska fridens torg för 20 årsen och tyvärr sluta med samma resultat.
Det känns som detta är vad som behövs i landet, att människorna reagerar mot låtsasdemokratin. Internetsidor som Facebook och Youtube samt mobiltelefonnätet har till och från stängts ned. Även BBC:s persiska kanal har störts ut för att begränsa rapporteringar från valet.
Det känns som att valfusket var det bästa som kunde hända Iran som land, bättre än om oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi vunnit eller att gamla "goda" USA kommer och "befriar" landet från presidenten Mahmoud Ahmadinejad.
Förhoppningsvis störtas regimen och Iran får en chans att starta om, med en riktig demokrati. Men jag är rädd att detta enbart kommer leda till spillt blod. Det känns som detta kommer bli värre än protesterna vid Himmelska fridens torg för 20 årsen och tyvärr sluta med samma resultat.
onsdag 10 juni 2009
the rain falls hard on a humdrum town
Kanske är det detaljerna, eller avsaknaden av det hela som gör en nattlig regnskur till bland det vackraste som finns i en småstad. På dagen är det en kall grå historia men i mörkret kommer detaljerna fram. Detaljerna utgörs av ljus som reflekteras i vattenpölarna och trädens löv får en nästan overkligt grön färg i det vita skenet från gatlamporna. Det mysiga smattret mot rutan och regnvattnet som forsar ned för den. Den gamla tegelbyggnaden man kan skymta genom löven från mitt fönster får konturerna utsuddade men blir samtidigt livligare, den känns inte alls lika malplacerad som den annars gör. Regnet tar fram något vackert ur allt det fula. Har det varit en het dag kan man också ha tur att få uppleva den "blöta asfalt-doften".
Hur vackert jag än tycker att nattliga skurar kan vara så behöver de inte förekomma varje dag eller varje vecka. Det är alltid trevligast med en skinande sol. Jag hoppas därför att SMHI har fel på fredag. Jag hoppas att studenterna får en solig fredag, det är så mycket roligare att beskåda deras lycka i sol. Annars hoppas jag att studenterna svävar på moln för ovanför molnen är det alltid vackert väder.
Hur vackert jag än tycker att nattliga skurar kan vara så behöver de inte förekomma varje dag eller varje vecka. Det är alltid trevligast med en skinande sol. Jag hoppas därför att SMHI har fel på fredag. Jag hoppas att studenterna får en solig fredag, det är så mycket roligare att beskåda deras lycka i sol. Annars hoppas jag att studenterna svävar på moln för ovanför molnen är det alltid vackert väder.
måndag 8 juni 2009
mannen, myten, legenden
"Mannen, myten, legenden" går utan tvekan att applicera på Neil Young. Alla bör veta vem han är, alla borde hört Heart of Gold, My My, Hey Hey (Out of the Blue) och Rockin' in the Free World.
Jag hade turen att se honom på förra årets Way Out West och vilken energi den gamle legenden utstrålade. Det sved när jag var tvungen att lämna området för att hinna in på klubbarna. Trotts att vi stod vid mixerbordet, näsan ännu längre ifrån Flamingo-scenen (jag brukar föredra så nära scenen som möjligt) var det helt fantastiskt. Den snart 64 årige kanadensaren har en diskografi som är dubbelt så stor som den fyra år yngre svenska sommartraditionen Bruce Springsteen.
Börjar det för övrigt inte bli lite tjatigt att Springsteen spelar ett par gånger per år här och tidningarna gör alltid samma stora grej utav det? Jag såg honom på Ullevi för ett årsen och så bra är han inte. Jag har sett klart bättre live-akter, till exempel Neil Young.
På fredag spelar Neil Young i Stockholm på Where the Action Is, hade det inte varit för studentuppvaktningar hade jag troligtvis köpt ett endagarspass till festivalen. Hade han varit bokad på lördagen hade jag suttit på ett X2000 på väg mot huvudstaden på den morgonen.
Att se Neil Young en gång till innan jag dör är på min "att göra lista". Förövrigt släpper han Archives vol. 1, en tungt (2.8 kg) samlingsbox innehållande över 120 låtar. Det ni!
Jag hade turen att se honom på förra årets Way Out West och vilken energi den gamle legenden utstrålade. Det sved när jag var tvungen att lämna området för att hinna in på klubbarna. Trotts att vi stod vid mixerbordet, näsan ännu längre ifrån Flamingo-scenen (jag brukar föredra så nära scenen som möjligt) var det helt fantastiskt. Den snart 64 årige kanadensaren har en diskografi som är dubbelt så stor som den fyra år yngre svenska sommartraditionen Bruce Springsteen.
Börjar det för övrigt inte bli lite tjatigt att Springsteen spelar ett par gånger per år här och tidningarna gör alltid samma stora grej utav det? Jag såg honom på Ullevi för ett årsen och så bra är han inte. Jag har sett klart bättre live-akter, till exempel Neil Young.
På fredag spelar Neil Young i Stockholm på Where the Action Is, hade det inte varit för studentuppvaktningar hade jag troligtvis köpt ett endagarspass till festivalen. Hade han varit bokad på lördagen hade jag suttit på ett X2000 på väg mot huvudstaden på den morgonen.
Att se Neil Young en gång till innan jag dör är på min "att göra lista". Förövrigt släpper han Archives vol. 1, en tungt (2.8 kg) samlingsbox innehållande över 120 låtar. Det ni!
lördag 6 juni 2009
complaint department
Jag har en hatkärlek till covers. En del är alldeles underbara, Neil Youngs eller Jimi Hendrix versionen av Bob Dylans All Along the Watchtower är ett exempel på en bra cover, José González tolkning av The Knifes Heartbeats likaså. Alla är dock inte så bra, jag skulle påstå att de flesta är sämre än (och/eller inte tillför något till) originalet. Det till trotts tycker jag alltid att det är roligt att höra en cover (eller tvärtom om man hör covern först).
De flesta covers lämnar mig oberörd (varför lyssna på dem när originalet är bättre?) men sen finns det de som först får mig att skratta åt dem och senare lämnar de mig undrandes över varför i helvete de slaktat min favoritlåt. Nedan följer ett par misslyckade covers. Jag har valt att lista covers av låtar jag gillar och lyssnar på, annars hade den troligtvis sett ganska annorlunda ut. Jag tyckte helt enkelt att det inte var lika roligt att skriva om Limp Bizkit, Britney Spears eller pojkband som gör rockcovers. Istället blev det mesta The Smiths och Joy Division.
Eftersom allt inte finns tillgängligt överallt länkas det till Youtube, Spotify eller Sendspace.
Within Temtation - Running up That Hill
Placebo och även Patrick Wolf har gjort varsin helt okej cover på Kate Bushs Running up That Hill, inte riktigt lika bra som det fantastiska originalet men fortfarande bra. Jag sökte efter låten på Spotify och fick se att det Nederländska operametal-bandet (jag läste det på wikipedia) även de hade gjort en cover och tänkte att det inte kunde vara annat än dåligt. Så rätt jag hade.
The Killers - Shadowplay och Four Winds
The Killers är kanske tvåtusentalets mest överskattade rockband. Det fanns ett par okej låtar på deras första skiva, Hot Fuzz, sen dalade det och den senaste har jag inte ens bemödat att lyssna på (förutom Human som man utsattes för dagligen genom radion när man fortfarande arbetade). Till soundtracket för den mycket bra filmen Control gjorde man en cover på Joy Divisions (filmen handlar om bandets sångare) Shadowplay. The Killers version tillför ingenting till originalet, istället får mystiken och känslan stå åt sidan för en poppigare och dansvänligare version. Det är sorligt att The Killers version är lite mer populär på Spotify.
Syndromet är kvar när de ger Bright Eyes-låten Four Winds en ny skepnad. Den skiljer sig musikaliskt från originalet, vilket är pluspoäng (även om jag föredrar originalet) men här saknar rösten känslan, det hela känns monotont och tråkigt. Jag anser att det är mycket viktigare att en musiker sjunger från hjärtat än att det är tekniskt fulländat. Två av flera covers som visar att bandet är högst medelmåttigt.
t.A.T.u. - How Soon is Now?
En rysk tjejdou sätter sig i en Ferrari 330 TRI/LM Testa Rossa Spyder lägger i högsta växeln och kör rätt in i en bergvägg. De har verkligen förstört The Smiths original.
Fall Out Boy - Love Will Tear Us Apart
Joy Divisions original borde förbli orört. Om inte ens José González kan göra en riktigt bra version bör poprockarna i Fall Out Boy verkligen inte ens försöka. Jag förstår inte vad de vill få ut av det här, om ni vill lyssna på en cover av Love Will Tear Us Apart är The Cures tolkning ett betydligt bättre alternativ men samtidigt långt ifrån lika bra som när Ian Curtis sjunger den.
Death Cab for Cutie - This Charming Man
Death Cab for Cutie är ett band som alla som någon gång sett The OC har hört. (Inte introlåten.) Det är ett band jag gillar och som har gjort väldigt mycket bra musik. När de ska tolka The Smiths fantastiska This Charming Man hoppas man att de ska lyckas, kanske ge låten ett mer typiskt Death Cab-sound och dra ned tempot. De gör varken eller. Faktum här att de till och med sjunger fel. Jag vill kräkas.
Tillsist bjuder jag på när Håkan Hellström spelar The Smiths - There's a Light That Never Goes Out på SVT:s En Riktig Talkshow. Jag kan inte bestämma mig om jag älskar eller hatar den. Det är en gullig version med ett taskigt engelskt uttal i alla fall.
De flesta covers lämnar mig oberörd (varför lyssna på dem när originalet är bättre?) men sen finns det de som först får mig att skratta åt dem och senare lämnar de mig undrandes över varför i helvete de slaktat min favoritlåt. Nedan följer ett par misslyckade covers. Jag har valt att lista covers av låtar jag gillar och lyssnar på, annars hade den troligtvis sett ganska annorlunda ut. Jag tyckte helt enkelt att det inte var lika roligt att skriva om Limp Bizkit, Britney Spears eller pojkband som gör rockcovers. Istället blev det mesta The Smiths och Joy Division.
Eftersom allt inte finns tillgängligt överallt länkas det till Youtube, Spotify eller Sendspace.
Within Temtation - Running up That Hill
Placebo och även Patrick Wolf har gjort varsin helt okej cover på Kate Bushs Running up That Hill, inte riktigt lika bra som det fantastiska originalet men fortfarande bra. Jag sökte efter låten på Spotify och fick se att det Nederländska operametal-bandet (jag läste det på wikipedia) även de hade gjort en cover och tänkte att det inte kunde vara annat än dåligt. Så rätt jag hade.
The Killers - Shadowplay och Four Winds
The Killers är kanske tvåtusentalets mest överskattade rockband. Det fanns ett par okej låtar på deras första skiva, Hot Fuzz, sen dalade det och den senaste har jag inte ens bemödat att lyssna på (förutom Human som man utsattes för dagligen genom radion när man fortfarande arbetade). Till soundtracket för den mycket bra filmen Control gjorde man en cover på Joy Divisions (filmen handlar om bandets sångare) Shadowplay. The Killers version tillför ingenting till originalet, istället får mystiken och känslan stå åt sidan för en poppigare och dansvänligare version. Det är sorligt att The Killers version är lite mer populär på Spotify.
Syndromet är kvar när de ger Bright Eyes-låten Four Winds en ny skepnad. Den skiljer sig musikaliskt från originalet, vilket är pluspoäng (även om jag föredrar originalet) men här saknar rösten känslan, det hela känns monotont och tråkigt. Jag anser att det är mycket viktigare att en musiker sjunger från hjärtat än att det är tekniskt fulländat. Två av flera covers som visar att bandet är högst medelmåttigt.
t.A.T.u. - How Soon is Now?
En rysk tjejdou sätter sig i en Ferrari 330 TRI/LM Testa Rossa Spyder lägger i högsta växeln och kör rätt in i en bergvägg. De har verkligen förstört The Smiths original.
Fall Out Boy - Love Will Tear Us Apart
Joy Divisions original borde förbli orört. Om inte ens José González kan göra en riktigt bra version bör poprockarna i Fall Out Boy verkligen inte ens försöka. Jag förstår inte vad de vill få ut av det här, om ni vill lyssna på en cover av Love Will Tear Us Apart är The Cures tolkning ett betydligt bättre alternativ men samtidigt långt ifrån lika bra som när Ian Curtis sjunger den.
Death Cab for Cutie - This Charming Man
Death Cab for Cutie är ett band som alla som någon gång sett The OC har hört. (Inte introlåten.) Det är ett band jag gillar och som har gjort väldigt mycket bra musik. När de ska tolka The Smiths fantastiska This Charming Man hoppas man att de ska lyckas, kanske ge låten ett mer typiskt Death Cab-sound och dra ned tempot. De gör varken eller. Faktum här att de till och med sjunger fel. Jag vill kräkas.
Tillsist bjuder jag på när Håkan Hellström spelar The Smiths - There's a Light That Never Goes Out på SVT:s En Riktig Talkshow. Jag kan inte bestämma mig om jag älskar eller hatar den. Det är en gullig version med ett taskigt engelskt uttal i alla fall.
fredag 5 juni 2009
magiskt
Vinsten mot Nadal var omöjlig, vinsten mot Davydenko var ren utklassning och dagens vinst mot Gonzalez var hans andra bragd på tre matcher. Detta var kanske den bästa Tennis-matchen jag sett (men då har jag inte sett så många). Robin Söderling öppnade mycket starkt och tog hem första setet relativt enkelt (6-3). Andra setet blev en jämnare uppgörelse där Gonzalez tappade en setboll till set-förlust (7-5). Det tredje setet skulle bli lika jämnt men där lyckades Gonzalez vinna (5-7) och han vann också det fjärde (4-6) efter att verkligen fått igång sin serve.
Nu kändes matchen förlorade, Robin Söderling började på sämsta tänkbara sätt att då Fernando Gonzalez direkt bröt hans serve. Underläget växte till 0-3 och senare 1-4, matchen kändes avgjord. Efter en uppvisning av mentalstyrka och riktigt fint spel skulle det snart stå 3-4. Det var också Söderlings serve, hoppet hade kommit tillbaka. Tre game senare hade Söderling vunnit setet (6-4), matchen (3-2) och bragdguldet. Jag ser i alla fall ingen annan som skulle förtjäna bragdguldet mer än Robin Söderling, oavsett hur det går i söndagens final. För den här vändningen och framförallt segern mot världsettan och gruskungen Rafael Nadal är verkligen någonting utöver det vanliga.
Nu kändes matchen förlorade, Robin Söderling började på sämsta tänkbara sätt att då Fernando Gonzalez direkt bröt hans serve. Underläget växte till 0-3 och senare 1-4, matchen kändes avgjord. Efter en uppvisning av mentalstyrka och riktigt fint spel skulle det snart stå 3-4. Det var också Söderlings serve, hoppet hade kommit tillbaka. Tre game senare hade Söderling vunnit setet (6-4), matchen (3-2) och bragdguldet. Jag ser i alla fall ingen annan som skulle förtjäna bragdguldet mer än Robin Söderling, oavsett hur det går i söndagens final. För den här vändningen och framförallt segern mot världsettan och gruskungen Rafael Nadal är verkligen någonting utöver det vanliga.
onsdag 3 juni 2009
thou shall not crave thy neighbor
När många TV-serier tar sommarlov börjar en av mina favoriter igen, i skrivande stund är det elva dagar till premiären för den andra säsongen av True Blood. För er som inte är bekanta med serien handlar den om vampyrer som lever sida vid sida med vanliga människor. Detta efter att forskare lyckats skapa syntetiskt blood och på så sett behöver inte de svensktalande vampyrerna längre livnära sig på mänskligt blod. Rädsla och fördomar växer sig starka mot vampyrerna, då många människor inte riktigt litar på dem. Något som inte blir bättre när den lilla staden i Lousiana drabbas av flera mord.
Säsong ett av True Blood tyckte jag var så bra att jag lyckades se alla tolv avsnitt under en helg. Den 14 juni får vi reda på vem det var som låg mördad i polisbilen, förhoppningsvis är det inte samma person som i boken, även om foten som avslöjades i säsong ett:s sista minuter talar för det.
Säsong ett av True Blood tyckte jag var så bra att jag lyckades se alla tolv avsnitt under en helg. Den 14 juni får vi reda på vem det var som låg mördad i polisbilen, förhoppningsvis är det inte samma person som i boken, även om foten som avslöjades i säsong ett:s sista minuter talar för det.
tisdag 2 juni 2009
your hand in mine
Mitt andra blandband (det första finns här), är ett blandband som är bäst efter nattens intrång, gärna i lurar på en lång nattpromenad. Det har gjorts om flera gånger men nu är jag ganska nöjd. Post-Rock blandas med Shoegaze och elektronisk musik. Det är mörkt och jag tycker att det är vackert.
Längst ned återfinns en magrare Spotify-spellista för er som använder den tjänsten. Tyvärr finns inte alla låtar där och det verkar ta ett tag innan den tjänsten blir riktigt användbar. Precis som med det förra blandbandet ligger det under artisten "olika artister" i iTunes.
Låtlista:
1. port-royal - Bahnhof Zoo
2. Secret Shine - Loveblind
3. M83 - Car Chase Terror!
4. Ulrich Schnauss - Look at the Sky
5. Slowdive - Alison
6. Boy in Static - Immortal
7. Pallers - Humdrum
8. My Bloody Valentine - Sometimes
9. Trentemøller - Blood in the Streets
10. Explosions in the Sky - Your Hand in Mine
recidiv#2 - your hand in mine (89mb)
Spotify (endast sex av låtarna)
Längst ned återfinns en magrare Spotify-spellista för er som använder den tjänsten. Tyvärr finns inte alla låtar där och det verkar ta ett tag innan den tjänsten blir riktigt användbar. Precis som med det förra blandbandet ligger det under artisten "olika artister" i iTunes.
Låtlista:
1. port-royal - Bahnhof Zoo
2. Secret Shine - Loveblind
3. M83 - Car Chase Terror!
4. Ulrich Schnauss - Look at the Sky
5. Slowdive - Alison
6. Boy in Static - Immortal
7. Pallers - Humdrum
8. My Bloody Valentine - Sometimes
9. Trentemøller - Blood in the Streets
10. Explosions in the Sky - Your Hand in Mine
recidiv#2 - your hand in mine (89mb)
Spotify (endast sex av låtarna)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
