en norsk, en svensk och keith richards

Tänk att recensioner kan skapa sådana rubriker. Markus Larsson har fått den norske vinnaren i Eurovision Song Contest att ilskna till. Anledningen? Alexander Rybaks nya skiva jämfördes med Smurfhits och han själv kallades för "fiolhob". I Norge mottogs skivan med öppna armar och toppbetyg delades ut. Jag har bara hört hans vinnarlåt, Fairytale och den är ungefär så bra som man förväntar sig att en vinnande låt i Europas mest smaklösa tävling ska vara, det vill säga en bra bit från toppbetyget.

Istället för att strunta i den subjektiva recensionen ger Rybak ifrån sig en rad uttalanden som verkligen visar att han är från Norge. I hans sagovärld är artisten och kritikerna ett lag. Så vackert, alla borde få toppbetyg, de spelar ju i samma lag och då ska man passa fina bollar till varandra. Rybak tror även att Markus Larsson får svårt att recensera några fler skivor. Men kan inte Keith Richards få honom sysslolös klarar nog inte heller den lille norske hoben (vad var det han hette?) av det.

if you want to be free, be free

Häromdagen gled jag ned i min röda soffa, bredvid mig hade jag det sista av min Häagen-Dazs-glass och en kopp kaffe, på TVn hade första scenen i Harold and Maude precis rullat igång. En ung välklädd kille går ned för en trappa, Don't Be Shy spelas på vinylspelaren, han tänder ett par ljus och när musiken tystnar hänger han i en snara. Harold har precis begått filmens första självmord.

Att begå självmord inför sin mor är en hobby han haft sedan, han efter en explosion i skolans NO-sal förklarats död. Han är depressiv och gillar att gå på begravningar. Hans mor vill att Harold ska gå med i armén eller gifta sig, hon skickar honom mellan psykologen och hans morbror.

På en begravning träffar han Maude, hon är en pigg 80-åring som "lånar" bilar. befriar träd och jävlas med polisen. Det är nu filmen tar fart. Harold och Maude blir snabbt goda vänner och även lite mer än bara vänner. Detta är kanske (troligtvis) världens bästa feel-good-film och att Cat Stevens står för musiken gör den inte sämre. Köp den! Se den!

(Hittade ingen trailer som gjorde filmen rättvisa)

nervös längtan

Jag börjar bli nervös nu, i morgon avgörs den största matchen för klubblag. Mitt älskade Manchester United och Barcelona gör upp om Champions League-titeln. Förra året vann United efter straffar mot Chelsea och det var lika dramatiskt 1999 när man vände matchen mot Bayern München;

Man får gåshud av den matchen. Lennart Johansson, dåvarande ordförande för UEFA hade lämnat sin plats på Camp Nou för att gå ned till planen och dela ut priserna. För att vara nere i tiden fick han gå lite innan matchen var avgjord. På vägen passerade han United-legenden Sir Bobby Charlton och sa "I'm sorry", med den München-dekorderade bucklan i handen kom han ut på planen och såg till sin förvåning att vinnarna var i tårar och förlorarna dansade. Han hade missat Manchester Uniteds två mål.

Jag vågar inte hoppas på något sådant i morgon för då kommer jag troligtvis inte överleva hela matchen. Senast Barcelona vann var 2006, då man slog Arsenal.

Avspark sker 20.45 på Sexan, Viasat Fotboll samt Viasat HD.

solution for concrete floors

Många platser och speciellt köpcentrum har stora tomma grå ytor som golv, vissa sätter upp stora fontäner och en del dekorerar med stora blommor/träd. Enkla sätt att få det att kännas mer levande, men inte särskilt innovativt.

Jag har en tid varit fascinerad av gatukonst. Gatuvirkning och utsmyckningar i alla ära men det som jag just nu gillar mest är något man skulle kunna kalla 3D graffiti. Det är precis vad jag tycker skulle kunna liva upp ett grått, tomt golv. Nackdelen är väl att de bara fungerar från ett håll. Vore det inte spännande att gå och kolla ned på Times Square i Commercé? Kanske den här nedgrävd utanför Systembolaget? Batman och Robin vid biokassan? Tomtens postlåda? Räddningsarbeten? Det går att göra hur mycket som helst och i alla fall jag tycker att det skulle vara roligare än en standard fontän. Konstnären bakom ovan nämnda verk heter Julian Beever.

how soon is now?

you're still young, that's your fault

Ibland hittar man fina saker där man minst anar det. Jag pratade lite musik med min mor, som faktiskt (nu för tiden) har ganska bra musiksmak. Efter att återigen börjat spela ganska mycket Cat Stevens (som även utgör en stor del av soundtracket till Harold and Maude, kanske världens bästa romantiska komedi) frågade jag om hon möjligtvis hade några vinylskivor med honom. Hon kände genast igen namnet och sa att hon kanske hade en.

Det resulterade i att jag gick igenom hela mina föräldrars vinylsamling. Visserligen inte så många men det tog tid att släpa ut allt. Efter långt letande bland mestadels horribla omslag, där Magnus Uggla blandades med T.Rex (vars omslag påminde om Justice - †, eller tvärtom om man ska vara korrekt), Sweet och Alice Cooper fann jag tillslut det jag var ute efter, i sista högen, nästan längst ned så låg Cat Stevens-vinylen från 1975. Tyvärr var omslaget skadat och så var det en greatest hits, vilket jag inte riktigt gillar. Men musiken är jävligt bra! Jag fick också tag i en bonus, en singel med Albert Hammond (fadern till The Stroke-gitarristen Albert Hammond Jr.), den har jag däremot inte lyssnat på än då Cat Stevens fortfarande snurrar på min Marantz 6025.

Lyssna på Cat Stevens (Spotify)

fantastiskt

Det är väl få som missat att bob hund är tillbaka efter åtta år? Den 25 mars i år släpptes deras åttonde fullängdare, Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk på CD. Något senare, i slutet på april släpptes även en lite speciell limiterad vinylutgåva uppdelad på tre olika skivor, två tior och en sjua.

Bli aldrig som oss, bli värre!
Grönt ljus åt alla
Tinnitus i Hjärtat

Klicka på länkarna och ta er tiden att beskåda omslagen (more images) för de är genialiska. Omslagen föreställer en mejlkonversation mellan skaparen, Martin Kann och HotStuff vilka man samarbetade med vid vinylutgåvan. Tyvärr saknas bilder av tiotummarnas omslag. Kanske inte årets snyggaste omslag men absolut en kandidat till årets sjukaste och roligaste.

sveriges sjukaste entreprenör

Han är känsla, känn den eller häng dig. Han är en meteorit och när han träffar är inget efter sig likt. Han hissar, han dissar. Han får det smutsigaste att låta elegant. Jag tänker inte nämna nått namn ni hör vad ni hör det kommer ändå komma fram.

Och jag tror han är en av få som förstår sig på, det här.

fun in the sun

Ännu en jävla fotbollstext för idag spelade vi den roligaste korpenmatchen hittills. Motståndarna bestod av ett par bekanta Mariestad-killar i vår egen ålder. Det skulle handla om så mycket mer än två poäng (de har valt att köra med två poäng istället för tre, lättare att räkna för Mariestad-borna!), det var ära och berömmelse på spel.

Glidtacklingarna avlöste varandra och avslutades med ett leende och en klapp på huvudet. Medelmåttig teknik blandades med rena träben och vårt anfallsspel bestod till större delen av kontringar. Det visade sig effektivt redan i början då vår numera världskända frisparksskytt levererade en precis långboll till mig. Jag tar ned bollen med högerfotens yttersida och ser att målvakten lämnar en lucka, ja nästan hela målet faktiskt så utan problem tar vi ledningen.

Det är jämnt och stämningen god hos båda lagen och Bobbzz som motståndarna valt att heta vågade anfalla trotts att Döden var mittback. Undertecknad borde ha utökat ledningen innan pausvila men resultatet skulle stå sig.

Andra halvleken skulle bjuda på samma skönlir och det kan inte ha varit många som gick av planen utan gräsfläckar. Vi hade flertalet chanser att öka på ledningen även efter paus men det ska sägas att Bobbzz även hade lägen som borde förvaltas bättre. 1-0 skulle stå sig länge, ända in i sista minuten. Bobbzz med mycket folk inne i vårt straffområde forcerar mot en kvittering. Efter ribbträffar och räddningar på mållinjen skulle vårt för dagen stabila försvar tyvärr få kapitulera. Trotts den sena kvitteringen var stämningen fortfarande exceptionell.

20 years and runnin'

Ända sedan postens ankomst vid lunchtid har jag suttit och funderat på framtiden. Den gula elbilen hade lämnat ett brev ämnat för mig, det var inget tungt paket med musik som igår utan ett vanligt brev märkt International Business School.

Utlandsstudier verkar spännande och jag var inte sen med att besöka deras hemsida. Delvis inspirerad av det andra avsnittet, Home & Abroad av den gamla tv-serien Brideshead Revisited fattade jag snabbt tycke för en Italiensk skola. Den låg visserligen inte i Venedig, staden som avsnittet till stor del utspelar sig i utan i Florens. Inte nog med att staden verkar fantastiskt vacker så har skolan två utbildningar jag redan har funderat väldigt mycket att läsa i framtiden.

Nya alternativ dyker upp hela tiden. Det kommer tillslut bli en fråga om prioriteringar och ekonomiska beslut men hur som helst känns det som om det nu är tid att ta tag i den framtid jag så länge varit så bra på att skjuta upp.

på liv och död

Idag var det min gode väns första arbetslösa dag och självklart skulle det firas! Den arbetslösa duon begav sig ut i skogen, längs en grusväg med gröna träd och fin arkitektur. Vårt mål var den nio håls långa golfbanan i Säckestad. Nu var det väl inte riktigt tänkt att arbetslösheten skulle firas utan det bara råkade bli samma dag.

Väl där gav vi mannen på gräsklipparen våra pengar medan vi tog hans klubbor, bag och bollar. Underbara inspel blandades med sorkdödare och vattenhål. Ja till och med väganvisningsskyltarna stod osäkra. Mannen på gräsklipparen lyckades dock undvika missöden.

Efter en provrunda stod det klart att vi skulle avgöra vem som egentligen var bäst. Vi bunkrade upp med orangea bollar, tog penna, papper och gav oss ut på banan. Efter två hål hade vi båda slagit nio slag vardera men efter ett katastrofalt skogshål (vi kallar det skogshål eftersom det i princip var inne i en dunge) lyckades min gode kamrat bäst och tog således ledningen.

Inför det sista hålet hade jag två slag upp och min vän föll för det ohyggliga trycket och misslyckades med sitt utslag (trotts att vi tog oss tiden att genomföra ett antal övningslag). Segervittrandes kysste jag min järn sjua och lyckades få till ett av mina bättre utslag. Efter en rafflande på uppgörelse greenen drog jag det längsta strået och gick segrande ur striden, med ett enda slag. Snart spelar vi om The Majors!

Vi avslutar det hela genom ett citat av Jimmy DeMaret; "Golf och sex är nästan de enda sakerna du kan njuta av utan att vara bra på det."

vi biter gräset

Då var det Måndag igen, veckans för många första arbetsdag, är det inte härligt? För mig betyder Måndag inget annat än att det återigen var match i fotbollens hårdaste serie, korpen. Idag skulle B-laget krossa Onsdag United, var det tänkt.

Jag hade förväntat mig ett gäng motståndare iförda röda tröjor, precis som mitt favoritlag Manchester United, istället stod det sju män i vitt. Tankarna gick genast till Leeds United och jag frågade mig själv om de också haft problem med ekonomin eller om det handlade om nostalgi.

Snart var spelet igång och snart stod det klart att vi spelade betydligt mycket bättre än i den föregående matchen. Efter spel som svängt fram och tillbaka kom chansen för vårt Sverige-gula lag. Undertecknad hade från sin mittfältsposition letat sig in i straffområdet och med ryggen mot målet fick han en underbar passning.

Orolig för hur bollen ska studsa tar jag emot bollen med vänsterfoten, den lägger sig perfekt samtidigt som jag vänder mig och ser att målvakten är påväg ut. Han lämnar en lucka i bortre hörnet och med en välplacerad bredsida kan jag, på Bergkamp-maner vinkla in mitt första mål för säsongen och B-laget tar ledningen med 1-0. Kaffet och blåbärspajen gjorde sig alltså bra som matchuppladdning.

Vi fortsätter spela helt okej och håller tätt bakåt hela första halvleken. Tyvärr höll inte spelet lika bra i den andra halvleken, vilket jag tror berodde på trötthet. Vi hade behövt det där omtalade träningslägret. Onsdag United trycker tillbaka oss mer och mer och får sina chanser. Bollen hamnar tillslut i vårt straffområde, vi lyckas inte få bort den och tillslut letar sig bollen in via ribban.

Det är kvitterat men inte över. 1-1 står sig tills Onsdag United får till ett fint skott som hittar in i nätet via stolpen, otagbart för vår tappra målvakt. Vi försöker flytta upp spelet men lyckas inte få till en kvittering och matchen slutar med en uddamålsförlust. Trotts att vi fick se oss besegrade tyckte jag att det var en roligare och bättre match än förra gången. Nu blir det lite mer blåbärspaj!

always away on rainy days

Ett litet tips en regnig dag som denna för alla med shopaholic-syndrom. Dotshop, en svensk musikdistributör går olyckligtvis i graven och det innebär att de kör en svårslagen rea. Du får de flesta skivorna för en femtiolapp.

Här följer några måsten:
The Embassy - Tacking
The Embassy - A Compact Disc Including The Embassy
Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala
Jens Lekman - When I Said I Wanted to be Your Dog
Most Valuable Players - In You Honey
The Tough Alliance - The New School

take no heroes only insperation

Tänk om man kommit på det där med basebollträn, varit först med sjömanskostymen, fått gehör från fröken Fahl eller musikjournalisterna. Slitas mellan allsång och Joy Division-mellankolik, samtidigt som man försöker sälja produkten på Myspace. Man ska vara äkta och originell för att förtjäna en plats tracklistan. Men vilken hit i dagens musikbransch är egentligen autentisk? Liksom frågan är ju inte om utan hur många låtar Starpilots tagit. Survivor, Velvet och Boy Meets Girl för att nämna några. Christian Walz snor Daft Punk, ja listan kan göras lång.

Gör som The Tough Alliance och motstå plagiat, ta inspiration. Referera sedan i knivskarpa texter precis som Elenette vars låt, Att göra en hit står för grunden till den här posten.

i natt jag drömde

Jag sitter på 29e våningen och skriver det här, snart lämnar jag mitt rum och reser vidare. Vart vet jag inte riktigt än, kanske San Francisco eller Rio. Ni kanske har fått mitt vykort, det blanka. Det har varit ett par omtumlande dagar i mina drömmars stad, festande på Ballroom, trängseln på Times Square och Fitfh Avenue. De underbara och de skrämmande nattliga färderna (spoiler Taxi Driver) i en av stans alla gula taxibilar. Jag klickar på "publicera inlägg" på min nyinköpta Macbook, går ned till lobbyn och checkar ut. Väl ute på gatan vinkar jag in en taxi, stänger dörren och säger "JFK please". Regnet slår mot rutan och jag lämnar New York City med vemod. Istället för att se vad nästa etapp blir vaknar jag upp i mitt rum på andra våningen där träd och vind har en evig kamp utanför mitt fönster.

a glimpse of reality

Solen lyser och en mild vind smeker det gröna gräset, en förväntansfull och trevlig stämning finns bland folket på plats i Alhagen, Mariestad. Det är premiär för vår säsong i fotbollens korpdivision. Motståndet stod idag för Åkes, de flesta i deras lag var säkerligen femton år äldre än oss och vägde min vikt gånger två.

Det till trots var de relativt snabba och lät inte oss göra speciellt mycket i inledningen, de var vana korpenspelare. Tio, femton minuter efter en tilltrasslad situation hade de också tagit ledningen på en fotbollsplan i Grimsta-klass. Vårt gula lag gav inte upp och fick nu istället låna mer boll men skapade inte speciellt mycket framåt. Det var underläge efter första halvleken.

Genom ett bra målvaktsspel och huvudspel i världsklass av försvaret lyckades vi hålla bollen borta från nätet i andra halvlek. Vi skapade nu också lite mer framåt och i den 37e minuten, när det alltså återstod tre minuter skapade vi en frispark ganska långt ut på kanten. Med sin livs träff hade vår hårigaste spelare satt bollen stenhårt i krysset bakom en chanslös målvakt. Det var kvitterat, det var glädje och en gnutta tur.

Åkes var självklart inte nöjda med resultatet och forcerade för ett ledningsmål istället lyckades vi skapa vårt bästa uppspel i matchen och kom till ett friläge. Ett bra avslut räddades dock av målvakten till hörna och snart blåste domaren av matchen. Vårt B-lag hade kryssat i sin inledande match.

touching the limit

"On a given day, or in a given circumstance, you think you have a limit. You go for this limit and you touch this limit and think "OK, this is the limit". As soon as you touch this limit something happens and somehow you can go a little further. With your mind power, your determination, your instinct and the experience as well, you can fly very high."

Ayrton Senna da Silva. 21 mars 1960 - 1 maj 1994